209 konst som omfattade bland annat uppfostran, hälsovård, social stabilitet, rättvis styrelse och lagskipning samt skydd av egendomsordningen.^^ Schulzenheim noterade, på samma sätt som skulle ske av det svenska fattigvårdsbetänkandet 1839, 1840-talets internationella penitentiärkongresser, 1890-talets Franz von Liszt och den svenska ligapojkskommittén, hur hushållens tjänare allt oftare fick sin ersättning i pengar i stället för mat, husrum och kläder. Han ville därför förena kravet på slopat tjänstetvång med en omfördelning av den allmännyttiga omsorgoch kontroll somhustavlan samlat inomfamiljen. Schulzenheimefterlyste ett slags allmän eller social husbonde, som gav omsorg och tillsyn genom tvärförbindelser mellan rättspolitiskt besläktade, men rättstekniskt splittrade, områden. Men auktoriteten och maktbefogenheten tänktes också förlagd till individens inre. Schulzenheim framhöll att landet behövde den goda lärobok för allmogen, sompå ett behagligt och övertygande sätt kunde böja deras hjärtan till »en sann Gudsdyrkan, till en vördsam kärlek för överhet och föräldrar, till idoghet och måttlighet, till förnöjsamhet med sitt stånd, och till en rättvis redlighet emot var man».^'* Även ett antal offentliga utredningar uppehöll sig vid föreställningen omatt bristande uppfostran var primär orsak till »den sociala frågan».Betänkandet, som föregick 1805 års legostadga framhöll husböndernas ansvar för att »hos den tjänande hopen stadga en glad övertygelse om statens beskydd såsom kanske säkraste medlet att befästa en sann tillgivenhet för samfundsbandet».^^ Samma år hävdade kommittén för fattigvården i Stockholms stad att den centrala orsaken till det växande eländet var att fattiga föräldrar försummade att uppfostra sina barn och i stället bistod dem med trångboddhet, slagsmål, svordomar, dåliga föredömen eller obefintlig tillsyn. Flera städer inrättade skolor i anslutning till fattigvårdsanstalterna och tanken var uppenbarligen att föräldrarna inte räckte till för den sedliga vårdnaden.Folkundervisningenvar på väg att lämna sin förankring i hemmet. Den strukturella förändringenförknippades också med att ett snabbt växande antal försvarslösa (personer utan godkänd anställning) ställde spinnhus och länsanstalter under hårt tryck. 1820 tillsattes en kommitté för översyn av landets fängelser och arbetsinrättningar, vilken kom till slutsatsen att antalet fångar sannolikt skulle minska omde lägre klasserna genomen bättre folkun- *’■' Schulzenheim 1801 s. 3. Schulzenheim 1801 s. 19,33. »Ett forskningsprojekt i sig vore att årsvis räkna det antal ganger i den samtida debatten ’bilda sig’, ’bildning’, ’höja sig’, ’utveckla’ o.s.v. förekommer». Jansson 1985 s. 165. Se även Nordström 1968 s. 15-22. Kongl. Majas Nådiga Legostadga för Husbönder och Tjenstehjon. Den 5 Maji 1805. Se även Harnesk 1990 s. 73. Sandin 1986 s. 179, 181-186, 204. Se även Kongl. Commiten till öfversende och förbättringaf fattigvården i Stockholm. 1807.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=