208 fäste. I det sista avseendet föreskrev Feuerbach att straffbarheten ökade, ju mer drivfjädrarna var »inrotade och behärskade sinnelaget». Det var här fråga omväletablerade principer. Ett rättsvidrigt begär somutvecklats till lidelse eller vana tydde på att lagen överträtts efter moget övervägande, vilket talade för strängare straff. Anmärkningsvärt nog värderade Feuerbach dålig social bakgrund som försvårande omständighet; en person som fördärvats av dålig uppfostran bar på ondare drivfjädrar, var därför farligare och skulle ha hårdare straff. Omvänt minskade straffbarheten för den som uppfostrats bra; det var ju farligheten sombestraffades. Gemensamt för kantianerna Grolman och Feuerbach var således, för det första, att preventionen kunde tillgodoses inomramen för en rättvis vedergällning. För det andra önskade de utformaprincipen omstraffets utmätning i proportion till den yttre gärningen på så sätt att straffmätningen inbegrep en värdering av gärningsmannens vilja, av hans motiv, moraliska kvalitet och sociala levnadsförhållanden. För det tredje förutsatte straffrättskipningen att medborgarna var i stånd att läsa och förstå strafflagens text. Detta krävde för det fjärde klara lagtexter och upplysta medborgare. Hur förhöll sig 1800-talets svenska idé- och lagutveckling till sådana tankar? 9.2. »att någon gång behandla folkundervisningen som police-anstalt» Den känsliga relationen mellan fattigvårdens folkundervisning och den rättsstatliga straffrättsdogmatiken ventilerades också i svensk debatt under första hälften av 1800-talet. Läkaren David Schulz von Schulzenheim (1732-1823) hävdade i ett tal inför Vetenskapsakademien 1799 att osedligheten hade tilltagit på ett märkligt sätt. Spinnhusen borde därför förändras så att unga skildes från äldre och verkställigheten inriktades på att ge fångar alla möjligheter att förbättra sin vandel och försona sig med det samhälle somde hade förorättat. En långvarig ånger borde både i politiskt och moraliskt hänseende vara lämpligare än de grymma straffens korta pina. Förbättringen måste dock ske inomramen för det proportionellt utmätta straffet.^* Det vore emellertid, fortsatte Schulzenheim, ett omänskligt påstående att sedernas försämring alltid vore självförvållad; de fattiga kunde inte påverka sjukdom, död och missväxt.^- Den viktigaste brottsförebyggande verksamheten låg utanför straffsystemet, nämligen i den välgörande samhällsordning han kallade Police. Här avsåg han inte fler konstaplar, utan ett slags social-etisk ingenjörs- »je mehr sie cingewurzelt und in dem Gemiithe herrschcnd». Feuerbach 1832 § 119. Se även Feuerbach 1799 s. 376. 60 Feuerbach 1799 s. 415-416; 1800 s. 417—US. Se även Neumair 1996 s. 57—70. Schulzenheim 1801 s. 49-51. Schulzenheim 1801 s. 96—97.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=