RB 56

201 över de livsmönster och attityder man tyckte sig konstatera bland samhällets mindre bemedlade grupper. Debatten under 1800-talets första hälft om »den sociala frågan» speglar en ambivalens inför det ofrånkomliga faktumatt allt fler individer saknade anknytning till en uppfostrande och omsorgsfull husbonde, att arbetstagarna allt oftare fick sin ersättning i pengar i stället för att bo, leva, födas, undervisas, utbildas och övervakas hemma hos arbetsgivaren, vilket riskerade att, som uppsalaprofessorn Biberg med oro uttryckte saken, »söndermala massorna till atomer». Det offentliga samtalets nervositet uttrycktes också i en hektisk verksamhet på lagstiftarnivå, mängder av utredningskommittéer tillsattes inom de skilda rättsområden somdittills kunnat samlas under den enskilde husbondens myndighet. En omvandling skedde av regelsystemets centrala delar, främst avseende laga försvar, arbets- och näringsrätt, fattigvård och folkundervisning, rättsområden som här samlas under rubrikenpoliti. Korrigeringen innebar visserligen utökad handelsfrihet men också väsentliga avkall på principerna om individernas integritet och egalitet liksomomstatens begränsade aktionsradie. Rättsordningen kom att bibehålla enklaver av ojämlikhet mellan kön, åldrar och sociala skikt. Inför den fortsatta undersökningen har vi därför goda skäl att ifrågasätta omden individuella friheten ens på legalplanet avsåg alla samhällets individer eller omden i princip inskränkte sig till medelålders, förmögna män. Parallellt med den pcilitirättsliga revisionen utformades en ny svensk strafflag somskulle ersätta regleringen i 1734 års missgärnings- respektive straffbalk, ett arbete som bedrevs under påtagliga influenser från utländsk doktrin och lagstiftning. Under 1800-talet utvecklades en principiell och praktisk gränsdragning mellan straff och politi. Distinktionen hade särskilt intresse för två kategorier av lagöverträdare, vilka ur prognostisk synpunkt ansågs påkalla åtgärder utöver vad som kunde tillgodoses genom ett rättvist straff: oförbätterliga återfallsförbrytare och vårdbehövande ungdomar. Spänningen mellan å ena sidan straffrätt och å andra sidan politi utgör en historisk bakgrund för dagens problematik avseende unga lagöverträdare. Den går som en röd tråd genom 1800-talets debatt omden sociala frågan och vi ska därför ägna särskild uppmärksamhet åt korrigeringen av det politirättsliga regelsystemet och dess relation till förändringarna inomstraffrätten. Biberg, somsnarast tillhörde den historiska skolans män, skrev omfrågan under titeln »Om falsk och sann liberalism» i »Svea» 1823, s 112. L. Petterson 1992 s. 175. Bibergs »Samlade skrifter» innehåller dessutomen straffrättslig analys, se Biberg 1830 s. 60-99, 281-291.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=