200 ring inomen rad områden, bland annat arbetsrätt, näringsrätt, fattigvård, folkundervisning och straffrätt. Hustavlans samhällssyn uppfattades sedan länge i många kretsar somstatisk och illa avpassad för ett samhälle i snabb förändring. I spåren av den ideologiska individualiseringen följde under första hälften av 1800-talet en nationell harmonisering av rättslivet*^, somhade sin motsvarighet runt omi Europa, och sommedförde att rader av exklusiva jurisdiktioner och partikulära regleringar avskaffades.'"^ Gränser skulle nu rivas mellan skrån, stånd, socknar, landsbygd och städer. Rättens dialekter klingade sakta bort. Samtidigt utvecklades en doktrin omvad staten borde göra, att centralmakten skulle begränsa sin utövning av tvång (och finansiering) till vad somkrävdes för att upprätthålla lag och ordning.*5 Intellektuella och bemedlade grupper utanför den formella ståndsindelningen ifrågasatte den omnipotenta statsbildning som konsoliderats under 1600-talet. Man kritiserade tanken på att centralmakten skulle avgöra vad som gagnade samhället. Idealet var i stället en rättsstat med uppgiften att under minsta möjliga tvång trygga medborgarnas individuella frihet.'^ Genom befrieisen från överhetens intervention skulle var och en kunna bli sin egen lyckas smed och ändå lita på att en invisible hand ledde samhällsutvecklingen till det allmänna bästa.Människanhade, för att citera en ledande svensk liberal jurist, Johan Gabriel Richert, lyft »från skråborgare till medborgare i stat»."' Straffrättsligt avsågs principernaomlegalitet, egalitet och integritet befria individerna från godtycklig, oförutsägbar rättskipning och tvångsutövning samtidigt som statsmaktens aktionsradie begränsades. I omedelbart sammanhang ställdes principen omden fria avtalsrätten och att statens uppgift inte var att ge detaljerade påbud omavtalens innehåll utan i stället garantera att parterna uppfyllde sina löften.'"^ Men historien om 1800-talets begränsade statsmakt och ekviv^alenta tvångsutövning innehåller fler nyanser än så. Liberala krav på avreglering mötte starkt motstånd från bland annat konservativa, romantiker och anhängare till den historiska skolan.20 Man kan också fråga sig hur pass egalitära 1800-talets liberaler egentligen tillät sig att vara. Underkastades inte landets mindre bemedlade grupper begränsad rörelsefrihet även under 1800-talet? Tongivande krafter, liberala som konservativa, samlades nämligen i en oro Jansson 1992 s. 17. Warburg 1905 s. 145. '•* Grimm 1987 s. 12, 16, 19-20. Ståndsnivellcringen beskrivs i Carlsson 1949 s. 270-275. Sandin 1986 s. 141-142. Österberg 1989 s. 75-76. Begreppet »medelklass» diskuteras av L. Petterson 1992 s. 18-19, 45-46. Ågren 1992 s. 18 med referenser i fotnot 16. Grimm 1987 s. 13. 's Richert 1822 s. 9. 1*^ Grimm 1987 s. 15-16 20-21. ^0 L. Petterson 1992 s. 243-250. Nordin 1987 s. 30-38, 416-428. Warburg 1905 del 1 s. 90-150.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=