199 Demografiskt inträffade en omvälvning som innebar att befolkningen fördubblades samtidigt som den sociala sammansättningen förändrades radikalt. Det svenska näringslivet var emellertid statiskt i den meningen att produktionen liksomtidigare koncentrerades till jordbrukssektorn.^ Trots att 1700-talets skattebönder och kronobönder genomGustav III:s statsvälvning 1789 fått sin ställning väsentlig förbättrad och jordbruket rationaliserats genomflera skiften och införandet av växelbruk,^ komde egendomslösa att mer än fyrdubblas.^ Den omfattande proletariseringen kan synas anmärkningsvärd mot bakgrund av att landet sannolikt inte led någon egentlig resursbrist utan att jordbrukets försörjningskapacitet tvärtom ökade snabbare än befolkningstillväxten.^ Forskningen har givit olika förklaringar till paradoxen att Sverige vid 1800-talets mitt, i förhållande till den odlingsbara jordarealen, var mindre överbefolkat än 100 år tidigare men likafullt mer proletariserat. Det är emellertid ostridigt att utvecklingen innebar en social polarisering. A ena sidan framträdde en storbondeklass, en betydelsefull politisk kraft på lokalplanet och i riksdagen, som genom att utnyttja ekonomins, juridikens och teknikens omvandling kunde anpassa jordbruksnäringen till en expanderande marknad. Det växande och allt mer migrerande landsbygdsproletariatet komå andra sidan att betraktas somett rikspolitiskt problem.*^ Proletariseringen hade, med vissa regionala skillnader, paralleller i hela Europa.I Sverige inleddes processen långt innan de »lösa» individerna fastnade i någon annan produktionsform, vilket ger oss skäl att notera den teoretiskt viktiga distinktionen mellan »utstötning», det vill säga att hushållet förlorar kontakten med sina resurser till försörjning, respektive »integration», där den fria arbetskraften inordnas i industrialismens fabriker. Skillnaden mellan de två momenten kan fördunklas, om de historiskt sett följer mycket tätt på varandra. I 1800-talets Sverige kan vi emellertid tydligt urskilja ett skede på flera decennier, innan trycket lättades av först emigrationen och sedan dessutom en begynnande industrialisering.” Under mellanperioden, ungefärligt angiven till 1800—1850, tog den sociala frågan^- stort utrymme i den växande medelklassens offentliga samtal och anfördes somskäl för en förändrad regie- ^ Carlsson — Rosén 1962 del II s. 35-39, 76-77, 448-454. Carlsson 1949, 1950, 1962. Winberg 1977 s. 16-17. Montgomery 1951 s. 14—20, 120-125. Gårdlund 1942 s. 263-273. Samuelsson 1968 s. 143-147, 163-167. Heckscher 1941 s. 171-180, 273-283. L. Nilsson 1989 passim. För Europa i övrigt, se Palmer 1958 II s. 84-87, Thompson 1980. ^ Bäärnhielm 1970. 7 Winberg 1977 s. 17, 35-38, 41-47, 265. ** Winberg 1977 s. 23-26 med där anförd litteratur. Tolkningen strider alltså mot uppfattningen att »jorden inte räckte till». Jfr G. B. Nilsson 1965 s. 8. Sandin 1986 s. 142. Winberg 1977 s. 18—24. Ågren 1992 s. 28-37. Rusche — Kirchheimer 1939 s. 87-89. Grimm 1987 s. 141-145. Rotbman 1971 s. 58—59. Sandin 1986 s. 247. Montgomery 1933 s. 262-267, 270; 1934 s. 17-18. " Ågren 1992 s. 30-31. Uttrycket tdlskrivs ursprungligen Napoleon I enligt P. Fdolm 1949 s. 292.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=