198 straffrätten räknade med ett teoretiskt samband, inte motsättning, mellan rättvis vedergällning och effektiv brottsprevention; straffets objekt var gärningsmannens onda vilja, hans depraverade personlighet och »böjelse» för brottsligt beteende. Graden av hans personliga ondskavar avgörande för vilket straff som behövdes för att leda honomin på den rätta vägen. Straffrättsideologin ingick i en större teokratisk statsrättsteori, sominnebar att de eviga sanningarna, uttolkade av prästerskap och jurister, i princip var oåtkomliga för mänsklig kritik och förnuftsprövning. I följande avsnitt Vska vi studera hur denna statiska och hierarkiska samhällssyn eroderade under 1800-talet och delvis ersattes av eller, om man så vill, förvrängdes till nya tankemönster, en process som i sin tur bildar en viktig bakgrund till 1902 års lagstiftning. Ett utmärkande drag i den aristoteliska-skolastiska vetenskapsteorin var som sagt dess auktoritetstro. Vid tiden för den franska revolutionen inträdde emellertid ett genombrott för tanken att man genomett fritt och kritiskt sökande efter kunskap kunde bidra till skapandet av ett rationellt samhälle.* Tankesystem av den arten ger gärna en nyckelroll åt uppfostran av samhällets unga. Upplysningstidens fixeringvid sambandet mellan ändamålsenlig folkundervisningoch statens nyttadrogupp ett första spår av intresse för vårt ämne, särbehandlingen av ungdomsbrottslingar. Man följde här visserligen en idéhistorisk linje från antiken och skolastiken. Men samtidigt fördjupades en besvärlig relation mellan empirisk kunskapsteori och straffrättsdogmatik. Vetenskapens frigörelse från religionen kan nämligen sättas i sakligt och tidsmässigt samband med idén om människans frigörelse till ett självständigt och förnuftigt handlande subjekt.’ Upplysningstänkandet drog här upp ett andra spår av betydelse för vår egen tids svenska problematik avseende lagöverträdare mellan 15 och 18 år. I det tidiga 1800-talets straffrättsdoktrin utvecklades nämligen ideal om individernas lika värde och frihet, om straffrättskipningens legalitet, om rationella brottsbegrepp, förutsägbara och proportionella straff och framför allt om en förnuftig, autonom, kyligt kalkylerande och självdisciplinerad människotyp.^ Den ideologiska individualiseringen hade sin materiella och bokstavligen jordnära motsvarighet. Under seklet närmast efter 1750 accelererade en process som innebar att agrarsamhällets hushåll, i idealfallet präglat av paternalismens tre komponenter totalitet, ömsesidighet och ojämlikhet, ersattes av lönearbetets begränsade och mer opersonliga tjänsteavtal."* ’ Ahlberg 1967 s. 428, 569. von Wright 1993 s. 35, 41, 50, 139. Eriksson — Frängsmyr 1992 s. 5660, 158-167. L. Petterson 1992 s. 49-50. Pleijel 1970 s. 27-29. - Se von Wright 1993 s. 26, som här med hänvisning till Weber också talar om en tredje frigörelse, nämligen konstens omsvängning från förment gudomliga syften till mer inomvärdsliga, en process som först under romantikens epok ska ha lett fram till att konstverk erkändes som något att bedöma med »neutral» estetisk måttstock. ^ Häthén 1990 s. 40-41. ■* Adlercreutz hävdar att frågeställningen om status och kontrakt är fruktbar för en analys av den svenska historiska utvecklingen. Adlerereutz 1954 s. 27-28, 143-154. Se även Maine 1907 kap. V, IX.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=