193 skrevs 1697 att om »tjuvkona» dömts att hållas till arbete i halsjärn, men ingen lämplig syssla fanns på orten, skulle hon i stället hudstrykas tre resor, dock med så långt uppehåll emellan varje att hon »samma straff utan liv/fara kunna uthärda».Länge gällde att kvinnliga tjuvar inte fick hängas utan särskilt kungligt tillstånd. Männen bakom 1734 års lag stannade dock vid att en återfallstjuv »varde hängd, evad det är man eller kvinna».Positionen kan noteras särskilt mot bakgrund av att 1734 års lag i civilrättsligt avseende gjorde alla kvinnor, utomänkor, till omyndiga barn.^^ Den yttre lagutvecklingen under 1700-talets första hälft visar att familjebegreppet var statt i förändring. Civilrättsligt strävade lagstiftaren efter att föra fler personer till kategorin barn. Straffrättsligt var linjen den rakt motsatta, fler ungdomar och kvinnor skulle bedömas som vuxna. De motstridiga tendenserna skulle kanske kunna förklaras med en ny social struktur, inomvilken det enhetliga myndighetsbegreppet upplevdes somföråldrat. Den civilrättliga höjningen avsåg att hindra unga bemedlade män från att rumla bort sin egendom, den straffrättsliga sänkningen snarare att hindra unga obemedlade män från att tillgripa andras egendom. Den förlängda barndomen skulle i så fall först nått de högre samhällsskikten.^2 Här finns även samstämmiga drag. Båda den civil- och straffrättsliga nyregleringen motiverades med att husbondefunktionen inte var tillfredsställande. De statliga anspråken ökade samtidigt som husbondens rättssfär inskränktes. Statens intervention i det enskilda familjelivet var inte någon nyhet, men ambitionerna växte uppenbart under första hälften av 1700-talet, inomstraffrätten på samma sätt somvi sett i fråga omdisciplinaktioner rörande folkuppfostran, arbetsrätt och fattigvård. Slutligen är det svårt att komma till någon annan slutsats än att 1734 års rättsliga reglering stod i överensstämmelse med de bärande principerna i den romersk-rättsliga traditionen. Åldersgränserna 7 och 15 år, säkerhetsventilen omondskans relation till åldern och lagkommissionens motiveringar ansluter, med ungefär ett sekels fasförskjutning, till tidens allmäneuropeiska laghistoria. Den svenska rättsordningen utvecklades således på det här fältet under påtagligt inflytande från tidens ledande europeiska rättssystem. Delsammanfattning IV Detta avsnitt har avsett frågan om, och i så fall hur, den svenska staten under skedet före 1800 har intervenerat i de enskilda familjernas eller i kommunernas systemför uppfostran, vård och kontroll. Svaren ger nytt underlag för att disKongl. Majas Rescript till Svea Hofrätt den 17 februari 1697. 1734 års lag, MB 40: 3. 71 1734 års lag, ÄB 19:2-3. Winroth 1889 s. 47-48; 1903 (IV) s. 17-20. Gadolin 1934 s. 40-41. 72 Aries 1982 s. 7, 12, 273-274.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=