192 må icke det ske hos oss när han när är att fylla femton är, och hans ondska sä stor finnes som mogandes mans? Hålles och en sädan efter lus Rom. att vara doli capax l. III de R.J., när han irpubertati proximus, det är när att fylla sina fjorton, varav hos Romanus in maribus pnbertas skattades. Conf. Carpz. Pract. Crim. p. 3 q. 143 n. 48 et sequentibus. Ar ock denna sententia Jurisconsultorum communis.» [kursiverat här]^"* Argumentationen är fullmatad med referenser till utländska rättssystem och författare.Förkortningen /. 111. de R. J. syftade på ett avsnitt i Corpus luris Civilis, som föreskrev just att ynglingar nära 14 år skulle betraktas som mogna (»in maribus pubertas»). Med moratorium gentium torde avsetts att man bara borde studera lagstiftningen hos moraliskt högtstående folk, med sententia communis en romersk-skolastisk doktrinsomsnarast motsvarade dagens »allmänna rättsmedvetande» och att det somgällde för andra kultiverade folk skulle också gälla i Sverige. Här fanns emellertid också en vidare innebörd som avsåg god kvalitet. Hänvisningen till Carpzov visar på lyhördheten för ledande utländska rättsfilosofer. Sammantaget tycks lagkommissionen ha velat framhålla att utländska rättsordningar av högsta kvalitet medgav hårdare tag — dödsstraff — mot ungdomsbrottslingar. MELL och MEStL från 1300-talet jämställde liksomtyska rättsböcker från 1200-talet barns överträdelser med vådahandlingar.^^ Somlagkommissionen uppmärksammade, hade den alltyska strafflagen »Carolina» från 1532 i princip uteslutit personer under 14 år från dödsstraff, men undantagit tjuvar strax under samma ålder, om »der diebstall gross, oder obbestimpte beschwerliche vmbstennde so geferlich dabey gefundenn wurdenn, allso das die Bossheit das allter erfullen möcht ...» (kursivering här).^^ Den svenska lagutvecklingen tycks åter, med viss fasförskjutning, ha följt den tyska anpassningen till romanistiska principer och dess tendens till strängare reaktioner. Straffrättens skärpning omfattade även kvinnorna. Redan under senmedeltiden hade kvinnans processuella särställning börjat tunnas ut. Bland annat ålades hon att inställa sig personligen i brottmål. Enligt 1734 års lag skulle hon svara som varje annan tilltalad. Sanktionssystemet utvecklades i samma riktning. 1300-talets rikslagar differentierade kroppsstraffen till ris för kvinnor och barn samt spö för män. Regeln omatt kvinnliga tjuvar skulle begravas levande ersattes med att de skulle halshuggas och grävas ner i galgbacken. När det allmänna tvångsarbetet inledde sin expansion under 1600-talet saknades stundom plats för kvinnor och straffet fick då förvandlas till offentlig piskning. Så föreFörslag till Dråpmålabalk 1713 Cap. X, Sjögren \' s. 318. För kommentarerna kring lagkommissionens citat står jag i tacksamhetsskuld till Bo H. Lindberg. Se Corpus luris Civilis, efter bok 50, »De diversis regulis iuris antiqui» (Om olika gamla rättsregler). Ovan samt His 1920 s. 62. Fauconnet 1920 s. 34. Hemmer 1928 s. 12-17. Die Peinliche Hals-Gerichtsordning Kaiser Karls V'. von 1532 (»Carolina») Art. 164.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=