184 men framför allt inbrottsstölderna, hade ökat. Förörövarna skulle därför hängas utan vidare skonsmål, oavsett omde var män eller kvinnor. Att det var fråga omett problemi den expanderande huvudstaden framgår av föreskriften att de allmänna torgen i Stockholm skulle utrustas med vippgalgar för inbrottstjuvarnas utrotning.'^ 8.2. »att väl sig och sitt styra» ungdom och rättslig kompetens Graden av lastbarhet var grund för straffmätningen och mättes bland annat med antalet återfall och lokalsamhällets personsympatier. Lastbarheten påverkade på samma gång bedömningen av gärningsmannens tidigare beteende som prognosen omhans framtida dygdighet. Straffrättsdoktrinen såg alltså en teoretiskt förbindelse, inte motsättning, mellan bot och bättring, mellan vedergällning och individualprevention. Omvänt gällde att en ondska sominte var djupt rotad kunde anföras som grund för god prognos och strafflindring. Att oöverlagda handlingar bedömdes mildare hade konsekvenser för bedömningen av barn och unga. Deras moraliska och rättsliga kompetens ansågs i regel förminskad, de kunde knappast besitta någon djupare ondskefull benägenhet förrän de nått viss social mognad.'^ Men hur skulle gruppen barn definieras, hur skulle man i rättsligt avseende skilja ut barnen från de fullt straffbara vuxna? Medeltidsrätten föreskrev 15 år somallmän myndighetsålder för män.“° Föräldralösa omyndiga ställdes under släktingars skydd, vilka skulle sörja både för myndlingens gods och person. Regleringen bibehölls under flera sekel. Under 1600- och första hälften av 1700-talet hade emellertid teori och praxis börjat vackla.-' Representanter för adeln aktualiserade flera gånger att den civila myndighetsåldern skulle höjas till 20 år. K. Maj:t föreslog 1664 en myndighetsålder vid 21 år för män, men ständerna avvisade tanken på att »förändra gamla Sveriges lag».-- 1669 års förmyndarförordning behöll åldern 15 år, testamentariskt förlänga omyndigheten för efterlevande barn dern.-^ Under förarbetet till 1734 års lag uppkomfrågan ommyndighetsåldern borde delas upp för skilda rättsområden. Vid lagkommissionens möten den 15 och 26 november 1689 uttryckte flera ledamöter tveksamhet om en 15-åring verkligen var mogen att »väl sig och sitt styra». Det rådde oenighet om man men tillät föräldrar att över den ålKongl. Majas Förordning, Angående Straffets Skärpande för tiufwar. 20 December 1745. Malmström 1934 s. 129. Jägerskiöld 1984 s. 695. Nelirman - Ehrenstråhle 1756 s. 90—91. Bo H. Lindberg 1992 s. 391-392. ^0 Winroth 1903 (IV) s. 14-17. Det s.k. Rosengrenska förslaget 1604 ville genomgående, alltså även straffrättsligt, flytta myndigheten till 22 eller 24 år. Förslag från Ridderskapet 1626 laborerade med något slags »cura minorum» för den somfvllt femton men inte 20 år. Estlander 1903 del 2 s. 161-163, 169-179, 212, 214, del 3 s. 318-319. Gadolin 1934 s. 35-36. Kongl. Majas Förmvndareordningh 17 mars 1669, §36.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=