4 Redan en hastig blick över regelsystemet för unga lagöverträdare visar alltså att den gängse indelningen i rättsområden (straffrätt, förvaltningsrätt, politirätt, civilrätt etc.) riskerar att sektorisera undersökningen, vilket är mindre ändamålsenligt för att analysera den bakomliggande sociala verkligheten och de frågor den väcker. I den här framställningen kommer därför rättspolitiska och lagtekniska problem vad gäller reaktioner på ungdomsbrott att studeras efter en indelning i tre områden, vilka delvis överlappar varandra, nämligen målgrupp, medel och myndighet. • Målgrupp: Vilket »ansvar» har barn och ungdomar för sina överträdelser av lagen? Vad innebär begreppet barn i rättslig mening? Bör personer i övre tonåren räknas till den kategorin? Ska lagen utgå från fasta åldersgränser eller bör en prövning göras av mognaden i det enskilda fallet? I vilken mån ska den unges personlighet och levnadsmiljö få påverka brottspåföljden? Ar det situationenvid brottets begående eller vid bedömningstillfället somska väga tyngst? • Medel: Omman väljer den straffrättsliga vägen, uppstår frågan om unga ska specialbehandlas i förhållande till vuxna. Vad ska en straffrättslig särreglering av unga, i så fall, gå ut på? Ska reaktionens art och omfattning bestämmas före verkställigheten eller efter hand och beroende på den dömdes individuella utveckling? Föreligger det någon motsatsställning mellan å ena sidan den brottsliga gärningens straffvärde och å andra sidan den unge gärningsmannens behov av vård, är det omöjligt att förena ett konsekvent och rättvist straffsystem med en ändamålsenlig brottsprevention? I så fall, vilka är motsättningens beståndsdelar? Ar det vården sominte anses tillgodose straffkraven eller är det straffen som inte tillgodoser vårdbehoven? Vilka instrument får man tillgripa i en demokratisk rätts- och välfärdsstat för att skilja vanvårdade barn från deras föråldrar: den offentligrättsliga (socialrätt och straffrätt) lagstiftningens partiella utövande av faktisk vårdnad eller den civilrättsliga (familjerätt) lagstiftningens övertagande av rättslig vårdnad? • Myndighet: Hur ska ansvaret fördelas mellan stat, kommun, landsting och enskilda? Vem ska fatta och påverka beslut att föra ungdomar mellan straffsystemet och vårdsektorn? Vilken utformningbör man ge åtgärdernas innehåll och tidslängd? Frågorna omvård och straff har särskilda offentligrättsliga, inte minst statsekonomiska dimensioner avseende vilka instanser av det allmänna som ska aktiveras. Vilken samhällssektor ska betala särbehandlingen av unga brottslingar? målgrupp, medel och myndighet — har vädrats i vår Frågor på de tre nivåerna egen tids kriminalpolitiska debatt. Ungdomshrottskommittén avlämnade 1993 ett betänkande (SOU 1993:35. Reaktion mot ungdomsbrott) och hävdade där att brottsutvecklingen huvudsakligen hade styrts av samhällets strukturella
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=