181 8. Den unge lagöverträdaren i hustavlans värld 8.1. Personligheten inför rätta På den europeiska kontinenten liksom i England utvecklades från högmedeltiden en allmän skärpning av straffrätten. Avrättningar gjordes plågsammare, mindre brott möttes med hårda kropps- och stympningsstraff. Olikaformer av frihetsberövanden användes, som avsåg att plåga fången med exempelvis svält, kyla, fukt, bojor och halsjärn. Den svenska straffrätten framstår vid en jämförelse som mild, men skillnaden gällde graden snarare än arten.' I lagtexterna från vasatiden fram till mitten av 1700-talet kan man nämligen märka en ofrånkomlig skärpning. Utvecklingen, somdelvis kodifierades i 1734 års lag, får något andra nyanser i ljuset av den övergripande moraliska och juridiska filosofi som dominerade det västeuropeiska tänkandet under 1600-talet och stora delar av 1700-talet. Den aristotelisk-skolastiska statsteorin inkluderade nämligen i högsta grad straffrätten. Brottet var ett specialfall av synden, ett brytande av dopets avtalsförpliktelse. Den världsliga rättsordningen syftade både till yttre social disciplin och till inre omvändelse, en förbättring av lagöverträdarens personlighet. Politiska tvångsåtgärder kunde därför alltid rättfärdigas sommedel att nå både jordiska och gudomliga mål. Dygdeetiken avsåg både socialt beteende och sedlig moral.2 Rättsfilosofin tillhandahöll också en teori om lagtextens betydelse. Guds ord, uttalat i Bibeln, uppfattades inte somen konkurrerande rättskälla till positiv lagtext utan tvärtomsom dess normativa grund. Strafflagen var därför inte en uttömmande eller normskapande katalog avsedd att begränsa statsmaktens tvångsåtgärder mot individerna utan i stället en avskräckande samling exempel på högre rättsprinciper somgällde oberoende av doktrin eller praxis.-^ Den skrivna och stränga rättens uppgift var enligt denna teori att framstå som obeveklig, utan tillstymmelse till eftergift mot syndaren-brottslingen. Första instans, i Sverige härads- eller rådstuvurätt, var därför buntfen att döma till de hårda straffen. 1 nästa instans, hovrätterna, aktualiserades de högre rättsprinciperna bakomlagtexterna. Overdomstolarna hade då rätt att leuterera, det vill säga avvika från lagtextens bokstav.Här spelade läran om »omständigheterna» en särskild roll, då domaren för att nå det rättvisa straffet skulle beakta ’ Anners 1965 s. 11, 17, 33. jägerskiöld 1984 s. 693. Winroth 1889 s. 14. Malm,ström 1934 .s. 127128. Munktell 1943 s. 24-38. 2 Bo H. Lindberg 1992 s. 8-9, 22-24, 451-453, 455-456. Sandin 1986 s. 69-74. L. Petterson 1992 s. 29-34. Inger 1994 s. 31-43. ^ Jareborg 1984 s. 33. Bo H. Lindberg 1992 s. 298, 601. Omde olika lagnivåerna, se C. Peterson 1985 s. 280. Malmström 1934 s. 128-129. Bo H. Lindberg 1992 s. 3, 358. Björne 1992 s. 769. Westman 1912 s. 47-48. Olin 1934 s. 826. Anners 1965 s. 101, 126, 166. 13
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=