179 Inför måltiderna skulle de 350 barnen ropas upp från särskilda rullor, anstaltens egen läkare övervaka mathållningen och kontrollera barnens hälsa. Syftet var att skapa en lojal och stark arbetarkår, av nyttiga medlemmar »i det allReglementet betonade att anstalten inte skulle vara en självförsörjande fabrik, vilket innebar en avsevärd perspektivförskjutning från spinnhustänkandet.Uppfostran skulle med andra ord hållas skild från de vuxnas arbetsliv. Barnhusets portar skulle hållas låsta, föräldrarna fick vid besök på anstalten inte tala i enrummed sina barn, då man ville undvika att »den kostnad Kongl. Maj:t och Riket på ett sådant barn kunnat ha använt, blev fruktlös och barnet sedermera ej nyttigt till något». Trots slutenheten fanns luckor till arbetslivet, så att att barn kunde hyras ut som tjänstehjon. Kungens befallningshavande skulle varje år kungöra att välfrejdade personer kunde få välja vilket barn de ville ha till sin tjänst, utan att föräldrarna behövde samtycka.Fosterfaderns rätt till disposition över barnets arbetskraft motsvarades av den från legostadgorna välbekanta skyldigheten att sörja för underhåll, sedlig uppfostran och yrkesutbildning. Kyrkoherden skulle överv^aka fostervården och ange ifall barnet misskötte sig. Då skulle det, somandra vanartade, förpassas till spinnhuset. Här formulerades flera av de bärande principerna som skulle återkomma i marknadsekonomins och lönearbetets samhälle. Den sedliga fostran skildes från produktionen, barnens arbete var ett medel för sedlig uppfostran och personlighetsförändring, inte i första hand ett medel att sörja för det dagliga brödet. Det allmänna hade rätt att med tvång överta föräldrarnas myndighet över barnen. Dessutomlämnade centralmakten ansenliga bidrag till vården. 1766 års reglemente förefaller på något vis tillkommet åtminstone ett halvt sekel för tidigt och experimentet tycks inte ha blivit långlivat. När Barnhuset och Politibarnhuset slogs ihop 1785 till Allmänna Barnhuset'-'* återfanns inte mycket av anstaltsoffensiven. Institutionen inriktades åter mot späda barn, medan de äldre skulle utackorderas till familjer på landsbygden mot skälig fosterlega.'^^ Laghistorien vittnar ändå om att den traditionella husbonderollen började ändras under gustaviansk tid. Många regler nämner svårigheterna att med hustavlans och sockenrättvisans etablerade instrument avgränsa de rätte fattige i Stockholms anonyma vimmel. För att hindra föräldrar från att byta ut barn eller ersätta avlidna med levande, skulle exempelvis de barn somfick understöd 120 manna». '20 A.a. §§ 1, 3, 14. '21 A.a. §10. 122 A.a. §§11, 12. '23 A.a. §11. '24 y Peterson 1927 s. 63-64. '25 Ändringen, i ett kungligt brev den 4 maj 1785, motiverades dels med besparingskrav, dels med att lantlivet ansågs ge de bästa resultaten, T. Peterson 1927 s. 90. Dessutomtalades om en »förfarande hög dödlighet» på Barnhuset. B. Person 1985 , Inledning s. 1. Se även Nelson 1979 s. 671.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=