178 potentiella tillgångar låg i linje med merkantilismens lära om en användbar kår av skötsamma och dugliga arbetared Stockholms sociala problem växte oavbrutet och på 1750-talet inrättades Frimurarbarnhuset och Politibarnhuset, vilka båda kunde bygga upp sin verksamhet på ekonomiska bidrag från adeln, statsmakterna och hovetd'^ Mot anstaltsuppfostran av barn och ungdomställdes dock placering i fosterheminstitution mot familj. Fattigvårdsförordningen 1766 anförde här både pedagogiska och finansiella argument. Barnhusvården ansågs kosta alldeles för mycket, innebar smittorisk och dessutomgav fostermödrar* mer ömhet än en aldrig så trogen eller flitig sköterska på anstalt.**^ Kontroversen om hemvård eller institution var emellertid långt från bilagd. Förordet åt fosterhem gällde nämligen främst orter, somsaknade ordentliga barnhem och där de små barnen sattes på fattigstuga med torftigt understöd.**® För det väletablerade stora Barnhuset i Stockholmsmiddes tvärtommagnifika planer. Den grundtanke vi mött tidigare var att så snabbt sommöjligt få ut barnen i arbetslivet, maximiåldern åtta år nämndes redan i 1619 års stadga för städernas administration. 1766 års nya reglemente satte nu i stället en minimiålder \\dsex år. Reglementet föreskrev ett detaljerat uppfostringsprogram med varje dag schemalagd från tidig morgon till sen kväll. Timme för timme tänktes barnen flytta runt mellan skola, yrkesutbildning, sedlig fostran, motion, bön, lek etc. Särskilda preceptorer hade uppgiften att genomförmaningar och goda föredömen inpränta kärlek och fruktan för Gud, vördnad och lydnad för överheten, flit, arbetsamhet och måttlighet. Det var, enligt reglementet, »läroståndets besynnerliga plikt att befordra Guds kännedomöver allt».**'^ Hustavlans ideologi anfördes i ett sammanhang som hade mycket lite gemensamt med livet i den traditionella familjen. U. Johanson 1984 s. 73, 97 130. Se även Donzelot 1979 s. 15. "5 U. Johanson 1984 s. 98-99. Båda husen fick privata donationer och andel i överförmyndarkammarens medel. Frimurarbarnhuset erhöll kollekt i alla kyrkor, årliga statsanslag, efterskänkta lån, andel i raspe- och spinnhusmedlen. Gustav III beviljade huset intäkter från en årlig konsert med hovkapellet och operakören. Bergö 1903, 1943. 1760-talets stadgor markerar en intressant förskjutning. Nu talas inte om husbönder utan omfostermödrar, en antydan omatt erkänna kvinnans betydelse för uppfostran men kanske troligare om en tidig formav »dubbelrehabilitering», somgällde tidens svåraste sociala problem: nödställda barn och ensamstående mödrar. Se B. Person 1985, Inledning s. 2, Olivecrona 1872 s. 48, 51-96, Anners 1965 passim. Kongl. Förordning, angående Hospitals och Barnhus-Inrättningarne i Riket. 11 April 1763, artikel 4. Kongl. Maj:ts förnyade Förordning, angående Hospitals och Barnhus-inrättningarne i Riket, 11 December 1766, artikel 2 §2. Kongl. Förordning, angående Hospitals och Barnhus-inrättningarne i Riket, 11 April 1763, artikel 4 §2. Kongl. Maj:ts förnyade Förordning, angående Hospitals och Barnhus-inrättningarne i Riket, 11 December 1766, artikel 2 §2. Reglemente, hwarefter Barnen wid Stora Barnhuset i Stockholm skola uptuktas, samt hwad eljest wid hushållningen derstädes är at i akt taga. 11 December 1766, §§2,'3, 5, 7 och 12. 117 118
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=