175 av 1700-talet försökte ta ett starkare grepp över alfabetiseringen och den socialetiska uppfostran av folket. »Frihetstiden» (1720-1772) bröt inte utan snarast förstärkte den tendensen.Parallellt försökte lagstiftaren konsolidera husbondemyndigheten. 1664 års legostadga föreskrev att omarbetstagaren inte infann sig hos husbonden skulle landshövdingen lämna handräckning. Tredskande eller uppstudsigt hjon skulle rättas först med godo, sedan förmaning och slutligen genom»skälig och tillbörligaga». Omden anställde blivit upplärd i något hantverk, fick han inte lämna tjänsten förrän husbonden ansåg sig fått kompensation genomarbete.Enligt legostadgan 1723 skulle den somslog sin husbonde straffas med nio gatlopp eller en månads fängelse på vatten och bröd, den somsatte sig upp med vanvördiga ord straffas med fängelse eller spöstraff allt »efter sakens omständigheter». I de svenska lagtexterna från 1600-talet och framåt ökade kontinuerligt statsmaktens ambition att å ena sidan kontrollera husbondens uppfostran av husfolket, å andra sidan stärka hans myndighet över barn och tjänstefolk. Lagstiftningens skärpta inställning till övergrepp och uppstudsighet mot husbönder, föräldrar och sexmän kan ses som något mer än ren följsamhet mot det fjärde budet och Mose lag, nämligen somstatsmaktens ambition att skydda sina viktigaste funktionärer på lokalplanet och att upprätthålla respekten även för furstar och präster högre upp i hierarkin.Ordning i den stora världen krävde ordning i den lilla, ett systemsomutgick från den fysiska närheten mellan den enskilde husbonden och hans familj. Man kunde inte, somligapojkskommittén skulle framhålla långt senare, vänta sig att barn somsaknade respekt för familjens auktoriteter skulle respektera religionens eller samhällets auktoriteter. Men samtidigt visar andra lagtexter från 1600-talet att man också började söka alternativ till den lilla idealfamiljen. Detta gällde inte minst förhållandena i rikets huvudstad. Efter målmedveten satsning av statsmakten utvecklades Stockholmi början av 1600-talct till en storstad, även med sin tids internationella mått mätt.^°° När barn och ungdomar hamnade utanför familjens skyddsnät skapades både problem och lösningar, somskulle återkomma i svensk rättshistoria. Rikskanslern Axel Oxenstierna utarbetade åren runt 1620 flera alternativ för offentlig vård Montgomery 1933 s. 276 och Heckscher 1935-49, del II: 1 s. 279—280. Kongl. M.'ivits St.idg.'i och Påbudh, omTienstefolck och Legohjon 30 Augusti 1664, inledningen samt pp. 1-2. Kongl. Maj:ts Kyrkio-Lag och Ordning, kap. 24 och 28. Kongl. M.ajrts Stadga och förordning, angående Tienstefolck och Legohjon, samt åtskillige härtils därwid förelupne missbruk och oordningar. 23 November 1686, inledningen och pp. I—II, IV. Instruction hwar efter Kongl. Mayrts troo Man och Landzhöfdinge öfwer N. så den som är nu för tijden der, som dhe, som efter honomi tiensten komma, hafwa sigh uthi sitt Embetes förrättning och beställning hörsambligen att efterrätta. 28 Jan. 1687, pp. 18-21. Hammarskjöld 1866 s. 52. Legostadgan 6 augusti 1723 p. 6. 1734 års lag, MB 15, lindrade straffet till spö eller fängelse. Sandin 1986 s. 73, 77. Bo H. Lindberg 1992 s. 415-416, 599-609. B. Ericssem 1982 s. 307-308. L. Ericson 1988 s. 329-330. Utterström 1949 passim, 1978 s. 18-19. 98
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=