3 lande stått i samband med en uppenbart bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga. Personer upp till 18 år får enligt BrB 30:5 st. 1 inte dömas till fängelsestraff annat än vid synnerliga skäl, vilket främst innebär att brottet anses vara så grovt att det motsvarar ett mycket högt straffvärde. I BrB29:7 ges dessutomen möjlighet till straffrabatt för åldersgruppen 15-20 år, vilken utgår från uppfattningen att ungdomar så länge som möjligt ska hållas utanför fängelserna och, omde hamnar där, vistelsen göras kortvarig. När det gäller brottslingar under 18 år är intentionen att fängelse, villkorlig dom eller skyddstillsyn i första hand ska ersättas med överlämnande till vård inomsocialtjänsten enligt BrB 31:1. Påföljden, somkan kombineras med straffet dagsböter, innebär att domstol överlåter till socialnämnd - alltså ett kommunalt organ, sammansatt av politiskt valda ledamöter - att besluta om vilka åtgärder somska vidtas mot en för brott dömd person. Åtgärderna kan sedan grundas på frivillighet eller tvång, exempelvis behandling, placering i familjehemeller en sluten institution. När det gäller att bestämma åtgärdernas innehåll och omfattning spelar i princip inte den brottsliga gärningen någon roll utan avgörande ska i stället vara den unges behov av utbildning, vård och ledning. Socialtjänstlagen ålägger kommunerna ett övergripande ansvar för att barn och ungdomväxer upp under goda och trygga förhållanden och att de somriskerar att utvecklas ogynnsamt får behövligt skydd och stöd. När »behövlig» vård inte kan ges på frivillighetens väg, kan LVU tillämpas. Lagen medger att länsrätt, efter ansökan av kommunal socialnämnd, får besluta omtvångsvård i socialtjänstens regi av ungdomar upp till 20 år, i fall de antingen på grund av brister i sin omgivning- hädanefter kallade miljöfall —eWer på grund av sitt eget uppförande, exempelvis brott - beteendefall - kan anses utsatta för påtaglig risk att skada sin hälsa eller utveckling. Det är också på sin plats att nämna polislagens (1984:387) bestämmelse i 12 § omatt en person, som kan antas vara under 18 år och som påträffas under förhållanden vilka uppenbarligen innebär överhängande och allvarlig risk för hans hälsa eller utveckling, får tas om hand (dvs. temporärt berövas friheten) av polisman för att skyndsamt överlämnas till föräldrar, vårdnadshavare eller till socialnämnden. Polislagens åtgärdsrekvisit har som synes utformats i nära anslutning till de somanvänds i LVU, polismannens ingripande kan ses som en social skyddsåtgärd och kanske även stimett förstadium till tvångsvård enligt LVU. Vid sidan av de »offentligrättsliga» föreskrifterna inom straffrätten, socialrätten och politirätten innehåller den privat- eller »civilrättsliga» familjerätten regler om längre gående ingripanden avseende väsentliga delar av föräldrars myndighet över sina barn. FB 6:7 stadgar nämligen att omvårdnadshavare anses brista i omsorgen ombarnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, kan allmän domstol på talan av socialnämnden besluta att den rättsliga vårdnaden ska överflyttas till särskilt förordnade förmyndare.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=