172 Den andra principen gäller de sominte klarar sig själva, de »rätte fattige». Liksom för folkuppfostran placeras ansvaret primärt på familjen.*^* För den händelse familjen brister ska lokalsamhället träda in, det vill säga ursprungligen den kyrkliga församlingen eller socknen, senare kommunen.Principen, som upprepades bland annat i 1686 års kyrkolag, har tolkats mycket olika, alltifrån förbud mot tiggeri utanför sockengränsen och befogenheter att stänga ute invandrare till en skyldighet för socknarna att genomobligatorisk skattläggning sörja för social vård. En fattigvårdsförordning 1763 sökte säkerställa obligatorisk utdebitering från församlingens medlemmar »till återställande av jämnlikheten undersåtare emellan i ljuvt och lett». Centralmaktens ålägganden kan emellertid sällan effektueras utan lokalsamhällets stöd. Bara några år senare ändrades föreskriften omårliga sammanskott till att saken fick lösas »på sätt, var församling finner för sig nyttigast vara»,®^ en ordning som gav större utrymme åt det lokala självstyret. Mot slutet av 1700-talet strävade socknarna i ökad utsträckning efter att begränsa sina egna utgifter för fattigvård och i stället söka lämpa över de kostsamma fallen på andra församlingar, vilket medförde tvister omansvaret socknar emellan. 1788 stadgade K. Maj:t att den socken där ett hjon senast antingen haft eget hemman eller varit antecknat för skatt skulle stå för fattigvården. I utbyte tillerkändes varje församling rätt att vägra gamla, handikappade eller sjuka hjon att slå sig ner, innan de blivit anmälda i sockenstämma och församlingsborna lämnat sitt uttryckliga tillstånd. Omstämmodeltagarna godtog inflyttningen hade de, enligt förordningen, sedan att skylla sig själva om inflyttaren kom i behov av understöd.Stadgandet fick en extensiv tolkning och många socknar hade i början av 1800-talet utfärdat inflyttningsförbud riktat mot grupper som kunde misstänkas belasta fattigvården, till exempel sjuka, personer över 50 år eller familjer som bara kunde räkna med mannens inkomst. Den Lmilj sominte tog ansvaret förlorade arvsrätten efter den behövande. Skråordning först gifven för det så kallade Helge Andes hus och Hospital, men sedan är förordnat at efterlefvas af Danviks Hospitals Föreståndare och dervid warande betiente (Ordinantian för Stockholms Stads Helgeandshus och Hospital), p. 18. Kyrkio Ordning 1571, p. XCIII. Constitution emot Tiggiare och Tidztiuffuer ... Mars 1624, p. VII. Kongl. Majrts ... Ordningsstadga hur hållas skal medh Tiggiare och fattige som rätt Allmoso behöfwe: Item medh Landstrykare och Lättingar. 28 februari 1642, p. IV. Kongl. Maj:ts Kyrkio-Lag och Ordning 1686, § Skråordning först gifven för det så kallade Helge Andes hus och Hospital, men sedan är förordnat at efterlefvas af Danviks Hospitals Föreståndare och dervnd warande betiente (Ordinantian för Stockholms Stads Helgeandshus och Hospital 1533), p. 35. Kongl. Förordning, angående Hospitals och Barnhus-Inrättningarne i Riket. 11 April 1763, Art. 1. Kongl. Maj;ts förnyade Förordning, angående Hospitals och Barnhus-inrättningarne i Riket. 11 December 1766, Art. I §2. Kongl. Maj:ts Kungörelse, angående skyldigheten at underhålla sådane från den ena til den andra Församlingen inflyttande personer, som sedermera blifwit wanföre och icke kunna sig sielfwe försörja. 5 december 1788. Sandin 1986 s. 178-179 med där anförd litteratur.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=