165 handlingar, vilket utvecklade personens böjelse eller vana. Eftersomdet stod i människans egen makt att själv befästa sin böjelse, höjde goda vanor hennes värde medan dåliga sänkte den. Skuld blev därmed ett slags karaktärsskuld.'^® Pufendorf krävde inte bara förstånd utan också självkontroll för att individen skulle betraktas somtillräknelig och straffbar. Resonemanget är intressant som idéhistorisk bakgrund till strömningarna 200 år senare. Då skrev, som vi sett i föregående avsnitt, Wilhelm Emil Wahlberg om »verschuldeten» karaktärsegenskaper och ville skärpa straffen för vaneförbrytare, omde visade utpräglad böjelse eller »Hang» för brottsligt beteende. Då krävde Franz von Liszt och den svenska ligapojkskommittén inte bara förstånd, utan också självkontroll för att individer skulle betraktas somtillräkneliga och därmed straffbara. Barn var otillräkneliga enligt Pufendorf och definitionsmässigt omöjliga att klandra eller straffa. De tuktomedel somlåg under föräldrarnas myndighet var därför inte bekräftelse på att barn egentligen var objekt för straff. Husagan var i stället uttryck för familjär uppfostran, som skulle hindra barnen att utveckla dåliga vanor.'^' Den sekulariserade naturrätten innebar en frigörelse från vissa religiösa tänkesätt och utveckling av nya begrepp och system. Frågan är emellertid omden i sak tillförde något nytt utöver den aristotelisk-skolastiska lärans teser om unga personers begränsade moraliska ansvar och hushållets brottsförebyggande uppfostran. När vi nu övergår till den svenska rättsutvecklingen från medeltid till slutet av 1800-talet, ska vi flera gånger stöta på Pufendorfs tankar omden brottsförebyggande betydelsen av uppfostrande tillrättavisningar inom samhällets enskilda familjer. 7.3. Vara herre i sitt hus och bliva vid sin läst Den aristotelisk-skolastiska moralfilosofin blev också ideologisk grundval för den statsrättsliga teori somutvecklades under medeltiden och fick genomslag i stora delar av Europa. Flela universum tänktes som en förnuftigt, gudomligt ordnad hierarki, inomvilken alla företeelser hade ett bestämt ändamål och var samordnade under en övergripande princip. Det var fråga om en auktoritär, statisk och kollektivistisk subordinationsideologi.'^^ Att de bärande principerna hade förfinats av katolska skolastiker hindrade inte att teorin kunde bli central i den svenska lutherdomens statskyrkotanke.'^^ Tvärtompassade det väl för den ortodoxa enhetsstatens retorik att framställa Pufendorf, De Officio L I 4-9, 13. Pufendorf , Elementorum ..., II; 1. ■" »quasi in foro huinani poenamproprie dietammeritii sint non sed per modum nudac emendationis et disciplinae, ne per talia modestiam aliis facessant, aut ne pravam adsuedinum contrahant.» Pufendorf, De Officio ..., L I; I; 25. Se även Pufendorf, Elementorum..., II; 6. P.-A. Karlsson 1988 s. 362-366 med där anförd litteratur. Bo H. Lindberg 1992 s. 216-217. « C. Peterson 1985 s. 285-288. 12
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=