150 1941 antog den svenska riksdagen en lag somutvidgade tillämpningsområdet för sterilisering. Allmän förutsättning var somtidigare att personen i fråga bedömdes olämpligatt vårda barn, något somdittills knutits till psykiatriska kriterier. På förslag från socialstyrelsen infördes nu också en rent social indikation som innebar att »undermåliga» personer - enligt förarbetena återfallsbrottslingar, oförbätterliga lösdrivare och alkoholmissbrukare— skulle kunna steriliseras oavsett om en rubbning av själsverksamheten kunde påvisas eller inte. Den praktiska tillämpningen skulle underlättas om man i det enskilda fallet inte behövde styrka någon förståndsmässig eller själslig defekt. Det onormala beteendet ansågs automatiskt sammanhänga med psykisk undermålighet och tillräckligt för att belägga en mindervärdig disposition. Här måste sägas att postulatet ifrågasattes av lagutskottets majoritet och många riksdagsledamöter, däribland Karl Schlyter.’’^^ Trots detta vann propositionen riksdagens majoritet. Enligt lagtexten var sterilisering formellt en frivillig operation, men praxis utvecklades så att ett stort antal intagna på välfärdsstatens slutna institutioner skrevs ut först sedan de gått med på att låta sig steriliseras. Det fanns riksdagsledamöter somockså på lagnivån ville gå betydligt längre. En motion undertecknad av 33 socialdemokrater, sju bondeförbundare, två folkpartister och en högerman, krävde en utredning om »tvångssterilisering av vissa asociala individer». Fyra socialdemokrater yrkade dessutompå ett handräckningsförfarande, så att personer som inte gick med på operationen skulle kunna hämtas med hjälp av polisen. Den kostnadsfria handräckningen skulle tillerkännas förmyndare, anstaltsläkare eller föreståndare, fattigvårdsstyrelse och barnavårdsnämnd. Tvångssterilisering framställdes här som en åtgärd ägnad att förebygga ett förebyggande tvångsomhändertagande av barn: »Man måste också fråga sig, vilket somär brutalast att genomtvångsåtgärder beröva en kvinna möjlighet till moderskap eller att genompolishjälp taga ifrån henne hennes barn».^'^'* Sammanblandningen av en mer naturvetenskaplig rasbiologi och en socialt inriktat rashygien, som också präglade Liszts uttalanden, kan tyckas förvillande. Samtidigt gav kanske just grumligheten tesernas deras suggestionskraft.'^5 Liknande tankar vädrades i samband med införandet av tidsobestämt ungdomsfängelse för 18-20-åringar på 1930-talet och revideringen av strafflagens tvångsuppfostran för 15-17-åringar. I det sammanhanget framhölls vikten av att abnorma element förhindrades att komma i kontakt med de uppfostringsbara och att uppfostringsanstalterna hölls fria från »psykiskt undermåliga 192 Socialstyrelsens yttrande i Prop. 1941: 13:15-17. SFS 1941:282 § 1. »man erbjuder patienten att bli hemskickad, därest han eller hon går med på sterilisering.» AK 1941:25:45 (Göta Rosén). MFK 1941:105. MAK 1941:37. MAK 1941:144. AK 1941:25:45 (Göta Rosen). Broberg 1988 s. 179. 194
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=