144 ingen oundviklig motsägelse mellan en rättsstatlig strafflag och ett — från dagens svenska samhällsperspektiv — brutalt straffsystemd Legalitetsprincipen innebar inte automatiskt människokärlek. Hård, intressepolitisk användning av straffrätten mot awikare var snarare normalfallet än något undantag i Liszts »ändamålsenliga» rättskipning.’ Delsammanfattning III Den svenska lagstiftningen 1902 införde dels möjlighet för domstol att låta ungdomsbrottslingar mellan 15 och 18 år få sina straff utbytta mot tidsobestämd tvångsvård i uppfostringsanstalt, dels kommunala barnavårdsnämnder med uppgift att övervaka uppfostran i enskilda familjer och med makt att tvångsomhänderta barn under 15 år, ombarnen bedömdes vara vanartiga eller växa upp i en riskabel miljö. Forskningen har hittills dominerats av uppfattningen att den svenska lagstiftaren 1902 stod under starkt inflytande av idéutvecklingen i den tyskdominerade internationella kriminalistföreningen (IKV) inklusive dess ledargestalt, straffrättsprofessorn Franz von Liszt och att lagstiftningen innebar ett avsteg från den »klassiska» straffrättskolan till förmån för »behandlingstankens» principer, enligt vilken den rättsliga reaktionen ska avpassas mer efter gärningsmannens personlighet och vårdbehov än efter den skuld, somuppkommit på grund av hans brottsliga gärning. En annan tolkning har förknippat 1900-talets straffrättsliga utveckling och differentiering med betydligt äldre tankemönster, bland annat upplysningsfilosofins förhoppningar omhur man bäst organiserar ett rationellt samhälle men också med den socialpolitiska diskussion som accentuerades från 1830-talets början. Vilken tolkning finner stöd i det material som omfattas av i frågavarande undersökning? Hur förhöll sig den svenska lagstiftningen till förslagen från »den sociologiska skolan»? Fanns äldre förebilder? Låt oss konstatera att i barn- och ungdomsfrågor samlade den internationella kriminalistföreningen (IKV) fler »skolor» än den sociologiska, vilken i sin tur gav utrymme för fler idéer än de somföreträddes av Liszt. Man kan dessutom diskutera, omdet inte fanns olika varianter av Franz von Liszt. Gemensamt drag var emellertid en kluven inställning till samhällsutvecklingen, förskräckelse och entusiasmvid varandras sida. Man oroades av samma process som man gör i dag, nämligen att arbetslivets omvandling från hushållsbaserat jordbruk till industriellt lönearbete har reducerat möjligheternaför husfadern-arbetsgivaren att överföra nyttiga normer och beteenden till barn i skolåldern likaväl somför arbetsgivaren att övervaka och utbilda ungdomar, inklusive sådana somdömts för brott. Överfylldafängelser och en skrämmande återNaucke diskuterar olika tolkningar av Liszts hänvisning om strafflagen som förbrytarens »Magna Charta». Naucke 1982 s. 540-542. Frommel 1987 s. 87.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=