142 I historiska översikter har den brutala delen av Liszts program inte sällan skjutits åt sidan eller åtminstone framställts somsvårförenlig med bilden av en person som ska ha varit »den moderna kriminalpolitikens portalgestalt» »vår störste kriminalpolitiker»d^° hade »det sociala idealet» alternativt »fullt av godhet och mänsklig förståelse» i sitt hjärtad^’ ja, till och med verkade med samma »musikalischer Gelöstheit und Beschwingtheit» som sin komponerande kusin och namneSidor hos Liszt, somi dag i dag knappast kan framstå somannat än inhumana, har man velat förklara med att de antingen representerade en tidig fas i hans utveckling och som han senare modifierade eller med att han var ett barn av sin tid och inte mer barbarisk än de flesta andra av sina samtida. Den förstaförklaringenkanhär bara kommenteras med att det i barn- och ungdomsfrågor är svårt att belägga någon annan förändringunder 1890-talet än att Liszt tenderade att framhäva de biologiska faktorerna på bekostnad av de sociala.Däremot kan man utan större svårighet konstatera att många av tidens debattörer och lagstiftare delade Liszts positiva inställning till oskadliggörande av återfallsförbrytare^^^ och prygel. I Sverige var maximumför straffarbete före 1906 års höjning mindre än 10 år, vilket var väsentligt kortare än i de flesta andra länder. Maxima på 15 till 20 år dominerade, en del länder, som England och Italien, hade ända upp mot 25 år. Några europeiska strafflagar medgav prygel som självständigt straff ännu i början av 1900-talet, till exempel Österrike, Danmark och England. Piskning stod på kriminalisternas och penitentiärernas dagordningar somtänkbart alternativ till korta frihetsstraff. Den var tillåten (omän kanske allt mer sällan tilllämpad) som disciplinåtgärd enligt många europeiska verkställighetslagar, bland annat de svenska, långt in på 1940-talet. I England verkställdes 1894 i 60 fall piskningsomstraff för rån. Flera gånger under decennierna kring sekelskiftet utvidgades domarens rätt att döma till prygel för återfall i olika sedlighetsbrott. 1912 inkluderades förstagångsförbrytare och då slopades också maximeringen av antalet slag. Under 1900-talets första decennier återupptogs också piskandet av lösdrivare efter att varit ur 166 '59 Anners 1964 s. 250. '50 Roxin cit. i Naucke 1982 s. 528. '5' Schmidt 1983 s. 357 '52 Radbruch citerad i Schmidt 1983 s. 357. '53 Naucke 1982 diskuterar frågan, s. 548—551. '53 Radzinowicz menar tvärtomatt Liszt mellan 1898 och 1902 uppgraderade de sociala faktorerna och fäste mindre vikt vid de biologiska. Radzinowicz 1991 s. 54. '55 Den växande åsikten under senare delen av 1800-talet att de flesta återfallsförbrytare aldrig kommer att förbättras genomkriminalvård speglas bland annat av Forsythe 1987 s. 193—219, Radzinowicz — Hood 1990, Wiener 1990 s. 300—336. Ang. penitentiärmötenas diskussioner i frågan, se Schmidt 1936 passim. Stjernberg 1911b s. 50—51. 166
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=