136 Liszt var påtagligt tilltalad av tanken på juristernas minoritetstställning men beklagade att Stoos inte gått tillräckligt långt i materiellt avseende. Bland annat hade förvaringen begränsats till 20 år, vilket tyvärr uteslöt livslång förvaring. De begränsande villkoren innebar dessutomrisk för restriktiv tillämpning, då försiktiga domare sällan kunde övertygas om att ytterligare straff vore verkningslösa. Framför allt vände sig Liszt emot att förvaring bara fick tillgripas, omdet bedömdes otvivelaktigt, att den dömde skulle återfalla efter straffet: »Unzweifelhaft! Wer hat den Mut, das zu sagen? Und wozu dieses Aengstlichkeit, da es sich doch in Wahrheit nicht um dauernde Unschädlichmachung handelt, sondern bereits nach 5 Jahren Entlassung, wenn auch nur auf Wiederruf, eintreten kann Förslagets allmänna inriktning vann dock Liszts erkännande, och särskilt åtgärderna för barn och ungdomförtjänande livligt bifall.*^5 Uppfostringsanstalterna för straffomyndiga och förbättringsanstalternaför ungdomar bildade tillsammans med förvaringen av otillräkneliga och förminskat tillräkneliga förbrytaredet rika urval av skyddsåtgärder, sichernden Massnahmen, somgav förslaget en banbrytande betydelse.Även här betonade Liszt alltså att det förelåg ett rättspolitiskt samband mellan å ena sidan oskadliggörande av vad han kallade oförbätterligaförbrytare och å andra sidan tidsobestämd uppfostran av ungdomsbrottslingar. 6.3.5. Villkorlig dom och spöstraff- två kontroversiella ämnen Somen eftergift eller lindring av vedergällningskravet uppfattades den villkorliga domen, som infördes i flera europeiska och nordamerikanska rättsordningar omkring 1890. Institutet var omstritt och mötte kritik bland annat från det preussiska justitieministeriet.'’^ InomIKVvar majoriteten positiv och vid den första kongressen 1889 uppmanade föreningens medlemmar alla lagstiftare att ta upp den villkorliga domen som en ersättning för de förkättrade korta frihetsstraffen. När det gällde tillämpningen på ungdomar var dock meningarna delade bland tyska kriminalister. Aschrott ansåg villkorlig domvara särskilt lämplig just för ungdomar, då den utökade domarens möjligheter att individualisera påföljden. Under prövotiden skulle den unge stå under uppsikt av den lokale uppsyxnngsmznnen, Jugendanwalt.^^^ Den tyska landsgruppen hade helt förAufs. 2 s. 126. Enligt Liszts kommentar över förslaget var de viktigaste grupperna tiggare, landstry-kare, slinkor, dagdrivare samt sådana mindervärdiga och utslagna, somberedde vetenskapen och rättskipningen stora och olösta problem. 125 Aufs. 2 s. 105. i2i> Aufs. 2 s. 129. 122 Roth 1991 s. 32 med referenser. Häthén 1990 s. 280. 128 Aschrott 1892 s. 31-33, 48-49.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=