125 En särskild lokal tillsynsperson, Jugendanzi'alt, skulle inspektera hemförhållanden, varna försumliga föräldrar, tukta vanartiga barn, anmäla svårare fall till Erziehungsamt för offentlig uppfostran och övervaka villkorligt frigivna vårdfall. Genom denna lokala kontroll tänktes de statliga ingreppen kunna ske så tidigt sommöjligt. Jugendanwalt borde dessutomgå straffprocessen till handa med de upplysningar om den tilltalades levnadssituation, som domaren behövde för påföljdsvalet. Den myndighet Aschrott rekommenderat 1892 — ett slags lekmannadomstol under ledning av en juristdomare, med övriga ledamöter företrädande lokalsamhället, statsmyndigheter, kyrka och folkskola — påminner ofrånkomligen omBernhard Getz’ förslag samma år om Vergeråd, liksom omden svenska barnavårdsnämnd som anbefalldes i 1899 års kommittébetänkande.Det kan emellertid inte råda någon tvekan omatt Aschrott betraktade det föreslagna Erziehungsamt som en domstol, inte som en förvaltningsmyndighet.^^ IKV:s tyska landsgrupp, med bland andra Liszt och Appelius, utgick också från 16-årsgränsen men föreslog större möjligheter till offentlig uppfostran: »Die staatlich iiberwachte Erziehung hat auch ohne das Vorliegen einer strafbaren Handlung bei Kindern einzutreten, welche das 16. Lebcnsjahr noch nicht vollendet haben und in der Erziehung so sehr vernachlässigt sind, dass sittliche Verwahrlosung eingetreten oder zu befiirchten ist.»^^ Två viktiga strömningar kom till uttryck här. Statligt övervakad uppfostran förutsatte inte ett kriminellt eller asocialt beteende utan kunde tillgripas redan ommiljön sågs som en risk för vanart i framtiden. För barn, somredan förfallit till vanart (beteendefallen) skulle dessutom miljön, föräldrarnas uppfostringsförmåga eller skuld över huvud taget inte spela någon roll, utan tukten alltid ligga på offentliga myndigheter.Tendensen var att flytta uppfostringsrätten från den privata till den offentliga samhällssfären. Liszt stred särskilt envetet för tvångsomhändertaganden oavsett föräldrarnas skuld. Med statsnyttan som ledstjärna förde han argumentationen långt utanför den traditionellastraffrättens domäner. Tvångsuppfostran var, menade han, det första steget på vägen mot en målmedveten socialpolitik^^ och det framstod som mer befogat från samhällsekonomisk synpunkt att rädda sedligt begåvade, Getz antyder här en parallellutveckling, att han ska ha läst Aschrotts förslag »i disse sidste Dage», allts.å efter det han formulerat idén omett kommunalt Vergeråd i stället för en statlig domstol. Getz 1892 s. 3. Aschrott 1892 s. 34-44. Bet. I s. 53-54. Bet. II s. 56-63. Med referenser till förebilder i USA lanserade Aschrott på de tyska juristdagarna 1903 tanken på inrättandet av en särskildJugendgcricht. Miehe 1968 s. 30. Jfr uttrycken »Schöffengericht», Aschrott 1892 s. 38 och »ich verlange fur diese wichtige Massregel richterliche Feststellung», ZStW1893 s. 801. ZStW 1893 s. 801. 70 Roth 1991 s. 28. Miehe 1968 s. 16. 7' Aufs. 1 s. 451.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=