122 Man kan fråga sig omdet är denna kombination— »artificiell selektion av socialt odugliga individer» och offentligauppfostringsåtgärder —somhar åsyftats i talet om harmoni mellan den sociologiska skolans program och de svenska lagarna 1902? Eller sociologiska skolan»? För att söka svar på frågan övergår vi nu till en granskning av några lagförslag somlades frampå 1890-talet av kretsarna kring Franz von Liszt. Liszts uttalande inte representativt för andan i »den var 6.3. Den sociologiska skolan — mentalitet och rättslig reglering 6.3.1. Treförslag till lagstiftning Inompenitentiärernas led hade man sedan 1850-talet diskuterat olika skyddsoch tvångsåtgärder för barn och ungdomar sominte var straffbara. Vid mötena 1885 i Rom och 1890 i S:t Petersburg restes olika förslag omuppfostringsåtgärder även för straffmyndiga unga lagöverträdare."^^ Genom Tärdes och andras kamp mot de ensidigt biologiska riktningarna i börjanav 1890-talet fick de sociologiska teorierna och uppfostringstanken temporärt hegemonin även vid kriminologernas sammankomster."^^ I samma skede, omkring 1890, återfinner vi också de första uttrycken för kriminaliströrelsens intresse för offentlig uppfostran. Varken Marburgprogrammet 1882 eller IKV:s statuter från 1888 hade med ett ord berört behandlingen av barn och ungdomar, även omvon Liszts förslag avseende »förbättringsbara» och »förbättringsbehövande» skulle ge riktlinjer för senare reformkrav. Ämnet berördes redan vid IKV:s första möte i Bryssel 1889 och i Bern följande år antogs resolutioner, sombland annat ifrågasatte principerna omförståndsmässig mognad somavgörande kriteriumför ungdomars straffrättsliga tillräknelighet.5° Den tyska landsgruppen inomIKVtillsatte 1891 en kommission i frågan, bestående av Liszt, åklagaren, kammarrättsrådet m.m. Appelius, fängelsedirektören, geheimrådet Krohne och anstaltsdirektören Kessler.^* Kommissionen lämnade förslag 1891 och 1893, vilka uppfattades somkontroversiella och den följande diskussionen avslöjade att det rymdes ett brett spektrum av åsikter inom kriminalistföreningen. Även om diskussionen om offentlig barnavård Se »Penitentiärerna» ovan samt Schmidt 1936 s. 194—195. Se »Kriminologerna» ovan. Även Stang Dahl 1978 s. 59—60, 64, 77—78. Radzinowicz — Hood 1990 s. 20. Stangl 1988 s. 74. Liszt Aufs. 1 s. 126-179. Mitteilungen der IKV 1889 s. 1-5. Miehe 1968 s. 2—4. Tre krav framfördes: 1) 14 år somstraffbarhetsålder, 2) kriteriet ominsikt (»discernement») för straffmyndiga ungdomar måste avskaffas och ersättas med frågan om behov fanns av offentlig uppfostran, 3) behandlingen av försummade och brottsliga barn måste vara individualiserad. Mitteilungen 1(1890) s. 116. Aufs. 1 s. 426-467. Roth 1991 s. 26. Miehe 1968 s. 4-5.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=