110 erkände man behovet av straffrättsliga och förebyggande åtgärder grundade på uppfostringsprinciper och av att domaren i det enskilda fallet kunde välja mellan många olika åtgärder, samtidigt som man förordade medicinska-psykologiska undersökningar. Inställningen till barn varierade mellan de tre italienarna.^' Lombroso var inte oväntat mest pessimistisk beträffande möjligheterna att förbättra individer genom ändamålsenlig uppfostran. Förintelsekomponenten tonades visserligen ner något när det gällde unga, födda förbrytare, där själva avarten till och med antogs kunna användas för samhällsnyttan. Ungdomar som var blodtörstiga och mordbenägna kunde exempelvis bli slaktare eller militärer, de atletiskt lagda placeras i cirkus, och för kvinnor som var alltför sexuellt »känsliga» erbjöd prostitutionen ett lämpligt fält. På så sätt skulle man få ett socialt preventivmedel som inte skadade utan tvärtomvar till nytta för den samhälleliga organisationen.^2 Lombroso var trots sin principiella determinism inte helt avvisande till brottsförebyggande uppfostran.Asociala barn kunde överlämnas till förebyggande vård i arbetshus, trasskolor och andra anstalter. Det låg också en ofrånkomlig sociologisk nyans i hans krav på att unga förbrytare borde hållas borta från fängelser, eftersom de fungerade som förbrytarskolor. Som ersättning förordade han kroppsstraff, till exempel kalla duschar, svält och aga. Han var också öppen för tvångsarbete, husarrest, deportation och böter. Vid svårare brott krävdes fängelse i ensamcell, där läsundervisningen skulle ersättas med praktisk utbildning i något hantverk.^'' Det för samhällsskyddet mest ändamålsenliga var dock till sist att staten satte barn som visat utpräglat brottsliga böjelser i livslång förvaring.^5 Även Garofalo var skeptisk till det preventiva värdet av uppfostran. Han framhöll dock betydelsen av ett sunt familjeliv och religiös påverkan. Unga lagöverträdare skulle kunna sättas i åkerbrukskolonier för obestämd tid.^^ Han anslöt sig till Darwins åsikt att en föreställning somoupphörligt inpräntas i de tidiga barnaåren, när hjärnan är påverkbar, nästan får karaktär av en instinkt som individen tenderar att följa oberoende av förnuftet.Ferri, slutligen, betraktade förebyggande uppfostran somett centralt inslag i sitt programför socialt skydd, där penala substitut skulle ersätta straff för lösdrivare, alkoholister, vanartade 80 Se t.ex. kongressen i Turin 1906, resolution 1. Lithner 1963 s. 108—109. Generellt ska det sena 1800-talets kriminologer ha visat mindre intresse för uppfostringsfrågor än penitentiärerna och kriminalisterna. Stang Dahl 1978 s. 67, 70. Lombroso 1899 s. 63. Lombroso 1881 s. 126. Lombroso 1881 s. 114, 129. Fuchs 1906 s. 60—61. 8^- Alien 1960 s. 263, 266, 271. Stang Dahl 1978 s. 68.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=