108 vad i så tidiga år att den blivit oskiljaktig från hans fysiska organism. Anornalin, som var särskilt vanlig bland vissa underlägsna raser, lyckades dock Garofalo aldrig riktig beskriva. Samtidigt fäste han avsevärd vikt vid den brottsliga handlingen. Förhållandet mellan å ena sidan determinismoch å andra sidan individens moraliska ansvar och fria vilja innebar avsevärda teoretiska problem för straffrättsjuristen Garofalo.^^ Italienarnas biologiska inriktning fick inte stå oemotsagd, vilket framgick under den serie av' internationella kriminalantropologiska möten sominleddes i Rom1885.^^ Flera referat visar att tyngdpunkten till en början låg på den lombrosianska läran. Tidigt urskilde sig dock en opposition genom den franska skolan med Gabriel Tarde och antropologen Alexander Lacassagne i spetsen. Båda var starkt påverkade av italienarna, men vände sig mot den biologiska ensidigheten och framhävde i stället den sociala miljön sombestämmande för kriminaliteten. Striden gällde således inte positivismen som metod. Meningarna delade sig omvilka kännetecken somskulle läggas till grund för differentiering, vilka särdrag hos brottslingen som ansågs skilja honom från den laglydige och därmed förklara brottsligheten som fenomen. Frågan var fundamental så till vida att den både rörde vilken forskningsinriktning som var den riktiga och visade vägen till den mest ändamålsenliga kriminalpolitiken. Den hade också konsekvenser för synen på det förutbestämda och den fria viljan; ju mer man lade fysiologiska och biologiska kännetecken till grund, desto mer benägen blev man att godta en sträng determinism, vilket innebar en mindre optimism när det gällde möjligheten till social behandling av förbrytaren.^^ Motsättningarna trappades upp vid kongressen 1889 i Paris, där de franska delegaterna med Lacassagne i spetsen »kräktes eld mot Lombroso».^® Italienarna var dessutominbördes oeniga. Garofalos hållning till den fria viljan och moraliskt ansvar var som nämnts tämligen dunkel,medan Ferri betraktade den straffrättsliga tillräkneligheten som en rent juridisk konstruktion^^ den tredje kongressen i Bryssel 1892 uteblev alla italienare utc^mFerri och striden tycktes mynna ut i en kompromiss enligt la terza scuola, vilken bildats som en syntes av lombrosianismen och den franska linjen. Vi finner alltså att vid början av 1890-talet hade de utpräglat deterministiska, 67 Alien 1960 s. 262-274. 6** Möten genomfördes 1885 (Rom), 1889 (Paris), 1892 (Bryssel), 1896 (Geneve), 1901 (Amsterdam). Turin (1906), Köln (1911). Lithner 1963 s. 90—116. Stang Dahl 1978 s. 63. 6*» Sellin 1955 s. 17. Stangl 1988 s. 74. Agge 1957 s. 28. Stang Dahl 1978 s. 58-60, 78. Radzinowicz -Hood 1990 s. 19-20. 70 »vomitarono fuoco contro Lombroso». Yttrandet härrör från Gina Lombroso (dotter), refererat i Wolfgang 1960 s. 217. Se även Stang Dahl 1978 s. 59-60. 71 Alien 1960 s. 268. 7^ Sellin 1960 s. 294-297. 75 Stang Dahl 1978 s. 60.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=