VIII Arbetet har kostat tid, energi och pengar och det därför är en sann glädje att tacka några av de personer, fysiska och juridiska, somhar gynnat mig. Professor Rolf Nygren, mintrygge handledareunder forskarutbildningen, har med kompetens och outsinligt engagemang sett till att boken kommit i tryck. Värdefulla synpunkter, uppmuntran och bistånd har tillhandahållits av bland andra Alvar Nelson, Göran Inger, Nils Jareborg, Lena Marcusson, Tore Sigeman, Lena Holmqvist, Bo H. Lindberg, Knut Sveri, Kjell Åke Modéer, Jan Sundin, Christian Häthén, Michael Neumair, Tomas Lidman, Helen Elvebrink, Thérése Björkholm, Titti Lundmark, Görel Granström och inte minst Carl Gustaf Spangenberg. Juridiska institutionen och fakulteten vid Uppsala universitet har erbjudit en inspirerande forskar- och utbildningsmiljö och stött mig med bl.a. doktorandtjänst, tryckningsbidrag och anställning somlektor. Den har dessutomvisat sin uppskattning av rättshistoriens betydelse för dagens praktiskajuridik genomatt bevilja mig medel för forskning även efter disputationen. Uppsala universitetsbiblioteks personal på Carolina och Juridicum har uppfyllt alla önskemål snabbt och engagerat. Bokens sammanfattning är översatt till engelska av James Hurst. Under forskarutbildningen åtnjöt jag stipendier från Stockholms nation i Uppsala och frånToreAlméns minnesfond samt lång tjänstledighet från Operahögskolan i Stockholm främst tack vare en välvillig inställning från högskolans rektor, professor Kerstin Meyer. Institutet för rättshistorisk forskning grundat av Gustav och Carin Olin, som tidigare genom bidrag har möjliggjort dels en forskningsresa till Max PlanckInstitut ftir Europäische Rechtsgeschichte i Frankfurt amMain, dels att avhandlingsarbetet kunde slutföras, låter nu till min glädje trycka och inta undersökningen i sin serie Rättshistoriskt bibliotek. Slutligen, familjens betydelse kan inte överskattas. Mina föräldrar Siv och Kjell Kumlienuppmuntrade intresset för samhällsfrågor i allmänhet och historia i synnerhet. Senare har Kerstin G:son Berg liksom Margareta och Nils-Johan Höglund främjat arbetet med goda råd och dåd. Den största uppskattningen förtjänar emellertid, återigen, min fru Eva. Boken tillägnas henne och barnen Johanna, Ulrika och Mattias. Uppsala i maj 1997 Mats Kumlien
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=