75 och egoismskulle komma att på egen hand framkalla revolution, hade för avsikt att göra sitt bästa för att främja arbetarnas intressen. Resolutionen innefattade således ett i huvudsak reformistiskt avståndstagande från våldsmetoder.^ Axel Örbom, nu justitieminister, tycks emellertid inte ha känt sig lugnad av socialdemokraternas utlåtande, utan gjorde gällande att det bakom den offentliggjorda resolutionen troligen dolde sig åtskilligt som ännu hölls hemligt.^ Den 27 april, endast fem dagar efter det att den socialistiska kongressen avslutats, framlades för granskning av Högsta domstolen ett förslag till revidering av 10 kap. 14 § SL. Lagförslaget, somi sin färdiga formkomatt kallas »munkorgslagen», var i viss mån utformat i enlighet med vad Axel Örbomansett behövligt redan vid straffbudets tillkomst och hade följande lydelse. Hvar som, muntligen inför menighet eller folksamling, eller i skrift, den han utspridt eller utsprida låtit, uppmanar till våld å person eller egendom, eller till annat brott, hvarå straff efter denna lagfölja kan, varde, der ej uppmaningen särskildt med straff belagd är, dömd till böter eller fängelse. Är han, i följd af uppmaningen, förfallen till straffför delaktighet i brott, somderå följt, vare lag, somi 4 kap. 1 § skils. Der någon i andra fall, än här sagda äro, muntligen inför menighet eller folksamling, eller i skrift, den han utspridt eller utsprida låtit, söker förleda till ohörsamhet emot lag eller laga myndighet eller eljest uppviglar till åtgärd som innebär hot emot samhällsordningen eller fara för dess bestånd; straffes ock efter ty i 1 mom. sägs. Hvad i denna § är stadgadt gälle äfven om den, som annans skrift, hvars innehåll är efter samma § straffbart, utspridt eller utsprida låtit, för att därmed främja den med skriften åsyftade verkan. I propositionen anförde Axel Örbombl.a. följande.^ Yttrandefrihetenvar i och för sig oumbärlig för samhället och måste behandlas med yttersta varsamhet. Den socialistiska kongressen, bildandet av SAP och den vid kongressen antagna resolutionen var emellertid företeelser som inte bara berättigade utan t.o.m. tvingade lagstiftaren att ta ett kraftigt initiativ för att upprätthålla ordningen i samhället. Socialdemokraterna stod i beredskap att skaffa sitt anhang den sammanhållning och ledning i det öppna krig, vari det var inbegripet mot det kristna samhället. Att det rådde vissa sociala missförhållanden var i och för sig obestridligt. Samhället måste därför sträva efter att förstärka arbetarnas materiella välbefinnande, höja deras bildning och förbättra deras trygghet vid sjukdom, nöd och ålderdom. I avvaktan på att arbetarnas ställning förbättrats i sådan utsträckning att de blev oemottagliga för socialismens budskap, måste de emellertid fredas från den socialistiska agitationen. Socialismen kunde i och för sig inte betvingas endast genomstraffhot utan borde motverkas främst genom sannfärdig upplysning omden på kristendomens grund vilande samhällsord- ' Se t.ex. Magnusson, 1920, s. 225 f. 2 Prop. 1889:44 s. 15. 3 Prop. 1889:44 s. 12 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=