69 rande att syftet med det nya lagrummet inte var att undertrycka viss agitation, utan endast att fylla en lucka i lagstiftningend Varken Högsta domstolen eller lagutskottet hade något att erinra mot den nya paragrafen.^ I lagutskottet anfördes dock reservationsvis tvivel om det lämpliga i att på det sätt somföreslogs partiellt reformera tryckfrihetsförordning och strafflag, i beaktande av att fullständiga revideringar av respektive lagstiftning var under utarbetande. I Första kammaren debatterades häftigt kring utformningen av religionsförbrytelserna. Omdet nya lagrummet 10 kap. 14 § yttrades att strafflatituden borde ange fängelse före böter, så att fängelse och inte böter skulle betraktats somnormalstraff.^ I Andra kammaren framförde justitieministern i fråga om 10 kap. 14 § SL att paragrafen skulle gälla för samhällets samtliga medborgare och att det inte var »fråga om någon slags undantagslagstiftning. Här föreslås icke att stadga särskilda strängare straffbestämmelser för vissa föreningar eller samfund med så eller så beskaffade åsigter och tendenser», vilket »är karakteren på utlandets socialistlagar». Mot Nils Vult von Steyerns framhållande av lagens opolitiska karaktär anförde den liberale lantmannapartisten Per Siljeströmatt han ansåg att den nya paragrafen kunde komma att missbrukas. Med hänsyftning på Axel Örboms uttalanden i statsrådet gjorde Per Siljeströmgällande att han fann sig föranlåten att inlägga en livlig och allvarlig protest mot den nu föreslagna ändringen, omparagrafen endast var första steget i riktning mot inskränkningar 1 yttrandefriheten, vilka kunde tänkas omfatta även teoretiska åsikter om samhällsförhållandena. Ytterligare tolv riksdagsledamöter instämde i Per Siljeströms utlåtande. Dessutomframfördes kritik av samma art somuttalats i lagutskottets reservationer. Lagförslaget bifölls emellertid av riksdagen, i Andra kammaren med 138 ja mot 66 nej.^ Ett par veckor senare behandlades en proposition med ändringar av tryckfrihetsförordningen.^ Propositionen innefattade en fullständig revidering av brottskatalogen i 3 § TFF. Revideringen hade utformats i enlighet med ett detta år utarbetat men inte behandlat förslag till ny tryckfrihetsförordning.^ I detta förslag till ny tryckfrihetsförordning, vilket har ansetts åtskilligt mer genomarbetat än konstitutionsutskottets förslag av år 1871 och 1872,'° hade brottskaProp. 1887 B: 6 s. 24 ff. 5 Prop. 1887 B:6 s. 15-21 och LU 1887 B; 15 s. 7. 6 FK 1887 B: 11 s. 25. 7 AK 1887 B; 13 s. 3-24. » Prop. 1887 B: 28. Prop. 1887 A; 21. Skillnaden mellan 3 § i prop. 1887 B: 28 och brottskatalogen i 9 § i prop. 1887 A: 21 var främst redaktionell, såtillvida att föreskrifter om konfiskation och att straff skulle följa enligt allmän lag i den senare hänförts till separata lagrum i stället för att inarbetas i respektive brottsbeskrivning. Se t.ex. 1912 års betänkande med förslag till tryckfrihetsordning, s. 53. Förslag omatt ersätta 1812 års förordning med en helt ny tryckfrihetslag framlades bl.a. av konstitutionsutskottet åren 1871 och 1872 samt år 1912 genom de år 1909 tillsatta tryckfrihetssakkunnigas förslag till ny tryckfrihetsordning. Jfr 1912 års betänkande med förslag till tryckfrihetsordning, s. 45 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=