63 ning placerades i 8 kap. 21 § SL.'^^ Under intryck av det pågående världskriget höjdes straffsatsen i sistnämnda lagrum till straffarbete fyra år och stadgandet utsträcktes till att under krig eller krigsfara omfatta även oaktsamma gärningar. År 1942 flyttades den oaktsamma varianten av brottet till den nya bestämmelsen 8 kap. 29 a § SL. Sistnämnda paragraf, i vilken generella regler om straffskärpning för brott begångna under krig eller krigsfaravar samlade, upphävdes i maj 1945.'*' Straffrättskommittén ansåg i sitt betänkande av år 1944 att 8 kap. 21 § och 10 kap. 14 a § SL borde sammanföras till ett gemensamt lagrum bland brotten mot allmän ordning. Kommitténs förslag genomfördes med smärre justeringar vid 1948 års strafflagsrevision. Samhällsfarlig ryktesspridning inflöt därvid som 11 kap. 6 § SL i den omarbetade strafflagen.“^2 Under det att 10 kap. 14 a § SL fordrat att gärningen varit ägnad att väcka förakt för myndighet eller annat organ somutövade offentlig makt blev det enligt 11 kap. 6 § SL tillräckligt att ryktesspridningen varit ägnad att undergräva aktningen för sådana objekt. Stadgandet vidgades även på så sätt att skyddsobjekten, förutomrikets säkerhet, allmän ordning och säkerhet samt myndighetsutövande organs aktning, komatt omfatta folkförsörjningen. När brottsbalken antogs kom innehållet i 11 kap. 6§ SL att delas upp på tre stadganden. En bestämmelse i 16 kap. 6§ SL behöll brottsbenämningen samhällsfarlig ryktesspridning. De två andra stadgandena avsåg beljugande av myndighet, somstraffbelädes i 17 kap. 6 § SL, och ryktesspridning till fara för rikets säkerhet i 19 kap. 8 § SL.'^^ I samband med 1976 års översyn av spioneribrotten fastslogs att dessa paragrafers faktiska tillämpningsfrekvens var obetydlig, varför 16 kap. 6§ BrB och 17 kap. 6§ BrB upphävdes.'*'^ Ryktesspridning till fara för rikets säkerhet blev straffbart endast under krigsberedskap eller krig och inflöt bland krigsartiklarna såsom 22 kap. 2 a§ BrB.'^^ Denna reminiscens av missgärningsbalkens 6 kap. 5§ återfinns efter 1986 års ändringar av krigslagstiftningen i 22 kap. 5 § BrB, eller, omspridandet skett genomtryckt skrift, i 7 SFS 1940:356. ■" SFS 1942:103 och SFS 1945:188. SFS 1948:448 s. 1013. Spridningsrekvisitct ändrades år 1948 från att »ge allmän spridning» till att avse informationsförmedlingsomskett »bland allmänheten». Vidare ändrades uttrycket »falska rykten eller lögnaktiga uttalanden» till »falskt rykte eller annat osant påstående». Enligt kommittén skulle sistnämnda förändring, somliksomden förra framstår som huvudsakligen redaktionell, understryka att ett uttalande för att omfattas av lagrummet måste ha varit osant. SOU 1944:69 s. 220 f. Uppsåtligt respektive oaktsamt krigsförräderi, genom t.ex. osann framställning som spred misströstan bland allmänheten, var efter 1948 års strafflagsrevision kriminaliserat i 27 kap. 1 och 2§§ SL. « Prop. 1962:10 s. B 227, B 243, B 278 och SFS 1962:700. Att en åklagare kunde ha svårt att bevisa att de uppgifter somspritts var osanna illustreras av det åtal för beljugande av myndighet som väcktes sedan Folket i Bild Kulturfront kommenterat Ffögsta domstolens beslut att inte pröva domen mot Jan Guillou i den s.k. IB-affären. Cars och Danowsky, 1982, s. 55 och Axberger, 1984, s. 191. Se avsnitt 7.4.2 nedan. 45 Prop. 1975/76:174 s. 26-28 och SFS 1976: 509.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=