54 skrift framförd uppmaning till myteri eller uppror i 3 § 7 mom. TFF bestraffades framtill år 1866 enligt valfri paragraf i missgärningsbalkens sjätte kapitel och därefter enligt allmän lag, dvs. i första hand 8 kap. 3 och 8 §§ eller 10 kap. 11 § SL. I 3 §12 mom. TFF förbjöds tryckta tillkännagivanden av lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande och förledande vid påföljd av böter, lägst 33 riksdaler 16 skilling och högst 100 riksdaler. Detta stadgande kan p.g.a. differensen i fråga omstraff knappast anses ha korresponderat med 8 kap. 14 § SL. Även om syftet med 3§ 12 mom. TFF ursprungligen var att stävja spridande av samhällsomstörtande lögner synes lagrummet dessutomi praktiken ha kommit att avse främst osanna, men måhända inte ärekränkande, framställningar omenskildas personliga och ekonomiska förhållanden. Genom 1906 års s.k. Staafflagar, varom mera i avsnitt 5.3 nedan, höjdes straffmaximumi 1887 års nyskapelse uppmaning till brott i 10 kap. 14 § SL från fängelse två år till straffarbete högst fyra år. Påföljden för uppmaning till uppror i 10 kap. 11 § SL hade visserligen höjts år 1887. Eftersom stadgandet likväl innefattade en mildare latitud än vad som efter 1906 års ändring kunde följa jämlikt 10 kap. 14 § SL upphävde 1906 års lagstiftare 10 kap. 11 § SL. Stadgandet mot uppmaning till förräderi, vars maximipåföljd var straffarbete sex år, fick dock kvarstå såsom självständig brottstyp. Lagstiftningen av år 1906 förtydligade brottsbeskrivningen i 10 kap. 14 § SL så att även indirekta uppmaningar blev uttryckligen kriminaliserade. I konsekvens härmed förtydligades också 8 kap. 3 och 8 §§ så att även dessa stadganden komatt omfatta såväl uppmaning som att »annorledes söka förleda» till förräderi.Genomen grundlagsändring somantogs slutligt år 1909 utvidgades 3 § 7 mom. TFF på motsvarande sätt. 4.2. Rättstillämpningen Enligt 10 kap. 13 § SL var ett upplopp normalt för handen om en folkmängd, somstörde lugnet eller den allmänna ordningen, vägrade att skingra sig på offentlig myndighets befallning. Om folkmängden sedan skingringsbefallning meddelats utövat våld å person eller egendom, eller ådagalagt uppsåt att med förenat våld sätta sig upp mot verkställighet av offentlig myndighets bud, tvinga någon till viss ämbetsåtgärd eller hämnas för sådan åtgärd, hade upploppet övergått till ett uppror. Kollektivt våld somt.ex. syftade till att frita någon somomhändertagits av myndighetspersoner komofta att konstituera ett uppror. Upplopps- och upprorsföreteelser utgör ibland påtagliga tecknen på att åtminstone en del personer är missnöjda med samhällsförhållandena. Under deMalmgren, 1921, s. 191 och Alexanderson, 1907, s. 76. Se även NJA 1910 s. 641. 15 Prop. 1906:152 s. 17.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=