36 tiv föreningsfrihet torde i Sverige inte ha uppmärksammats före fackföreningarnas intåg på den svenska arbetsmarknaden under slutet av 1800-talet. I 1809 års regeringsform omnämndes varken rätten att bilda och vara medlem i förening eller rätten att slippa sådant medlemskap. Någon lagreglering ägde inte rumpå detta område förrän i samband med tillkomsten av 1974 års regeringsform.^^ Yttrandefriheten var under 1800-talet inte grundlagsreglerad annat än såtillvida att det i ingressen till tryckfrihetsförordningen stadgades att det stod envar fritt att »sina tankar uttrycka och meddela i alla ämnen». Normalt torde individerna ha kunnat uttrycka sig fritt, så länge yttrandefriheten inte uttryckligen var inskränkt genomlag eller förordning. I 1864 års strafflag begränsades yttrandefriheten genom stadganden i bl.a. lagens sjunde, åttonde, nionde, tionde och sextonde kapitel. I 7 kap. 1 § SL kriminaliserades uttalanden som hädade Gud eller lastade eller gäckade Guds heliga ord eller sakrament. Gäckeri av gudstjänsten straffbelädes i 2§ samma kapitel. Bland brotten mot rikets inre och yttre säkerhet i kapitel åtta och nio avhandlades dels samhällsfarlig ryktesspridning och uppmaning till förräderi, dels smädelse mot främmande makt, kungen, den kungliga familjen och rikets ständer. Bestämmelserna i tionde kapitlet kriminaliserade smädelser, hotelser och andra missfirmelser mot ämbets- eller tjänsteman samt uppmaning till uppror. Sextonde kapitlet innefattade de ordinära ärekränkningsbrotten. Tryckfriheten garanterades i 85 och 86 §§ RF samt genom tryckfrihetsförordningen. Enligt den sistnämnda kunde tryckfrihetsmissbruk vara av två slag. Dels ordningsförseelser såsom bristande angivelse av tryckeri, tryckort och tryckår, dels egentliga tryckfrihetsbrott som konstituerades genom olovligt tankeinnehåll. De egentliga tryckfrihetsbrotten avhandlades uttömmande genom en uppräkning i 3 § TFF. Om en skrift befunnits brottslig enligt 3 § TFF förklarades den i allmänhet konfiskerad och fick inte vidare spridas. Den allmänna straffprocessrätten var subsidiärt tillämplig i tryckfrihetsmål och reglerade således processuella frågeställningar om vilka ingenting stadgades i tryckfrihetsförordningen.^"^ Handläggningen av tryckfrihetsrättsliga ordningsförseelser skedde däremot uteslutande med stöd av tryckfrihetsförordningens regler. Tryckfrihetsbrott kunde begås bl.a. genom negativa utlåtanden omkungen, kungafamiljen, rikets ständer och ämbetsmän eller främmande makter. Vidare var skriftlig uppmaning till uppror eller myteri förbjudet, liksom religionsbrotten hädelse, gäckeri av Guds ord eller sakramenten eller den allmänna gudstjänsten samt förnekelse av en Gud och ett liv efter detta eller av den rena evangeliska läran.Sistnämnda brott saknade motsvarighet i 1864 års strafflag. « SOU 1972:15 s. 157 f. Alexanderson, 1907, s. 8. Jfr 5 § 6 mom. TFF. De tretton momenten i brottskatalogen i 3 § TFF innefattade ursprungligen följande brott. 1. Hädelse mot Gud eller gäckeri av Guds ord eller sakramente. 2. Förnekelse av Gud eller ett liv
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=