32 aktualiseras ibland då repressiva åtgärder ansågs böra vidtas mot arbetarrörelsen p.g.a. dess ateistiska inriktning och var således av viss relevans även för den politiska yttrandefriheten/^ Nyssnämnda stadgande i 16 § RF åberopades dessutomibland till stöd för rätten att propagera för och agera i enlighet med en religiöst eller politiskt motiverad antimilitaristisk samhällssyn/^ 2.4. Legalitetsprincipen Att det råder likhet inför lagen brukar anses innebära bl.a. att handlingar av identisk eller likartad karaktär bör vara antingen kriminaliserade eller straffria, så länge som av de dömande institutionerna tillämpade rättskällors innehåll inte ändrats, samt att lika gärningar bör drabbas av lika straff. Principen om likhet inför lagen torde vara av äldre ursprung än det idékomplex sominnefattas i legalitetsprincipen i dess från upplysningen härrörande utformning. Redan i den medeltida landslagen sades att kungens ed innefattade bl.a. ett löfte om att inte »fördärva» någon, utan att denne var »lagligen förvunnen, såsom lagen säger och rikets rätt».5i Att dra några säkra slutsatser ominnebörden av de uttryck somnyttjades i en lagtext är naturligtvis inte möjligt annat än efter ingående studier rörande textens tillkomsthistoria, utveckling och praktiska funktion.Stadganden av nyssnämnd art innebar emellertid otvetydigt att makt skulle utövas i enlighet med gällande rätt och inte godtyckligt. I 16 § RF framställdes, såsomnämnts i avsnitt 2.3 ovan, en erinran till kungen omatt han var bunden av lagarna. I verket »Medborgarrätt» av Erik Fahlbeck, StigJägerskiöld och Halvar G. F. Sundberg uppges bl.a. följande. »I RF ligger principen ommedborgarnas likhet inför lagen innesluten i stadgandet i § 16, att Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra, vrångvisa och orätt hindra och förbjuda. Detta innebär krav på likformig behandling av medborgarna och förbud mot godtycke. Stadgandet avser uppenbarligen att härutinnan fastslå en Konungen såväl i lagstiftning som i övrigt bindande princip.»^^ Legalitetsprincipen var i viss mån stadfäst även genom att det i 47§ RF fastSe utlåtanden av Lars Jansson i Djursätra och Halvar Eriksson i Älgered under andrakammardebatten omden s.k. Lex Hildebrand, AK 1908:68 s. 55 ff. Se NJA 1915 s. 153 samt Personne-Wallberg, 1971, s. 39, 41 och 49. Se konungabalken V i Magnus Erikssons landslag i nusvensk tolkning av Holmbäck och Wessén, vari tredje artikeln av konungens ed uppges innefatta ett löfte att »vara all sin allmoge trogen och trofast, så att han icke skall fördärva någon, fattig eller rik, på något sätt till liv eller lemmar, utan att han lagligen förvunnen, såsom lagen säger och rikets rätt; icke heller skall han på något sätt taga gods från honom, utomenligt lag och efter laga dom, så somförut är sagt». Principen omlikhet inför lagen kan under medeltiden dock troligen antas ha inneburit att personer från de olika stånden behandlades i enlighet med deras respektive samhällsställning, inte att de behandlades sinsemellan lika. Westerberg, 1953, s. 4 f. Fahlbeck o.a., 1947, s. 222.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=