26 samtycke inhämtats beträffande åtalet för lastligt tal mot kungen. Målet återförvisades därför till underrätten i Stockholm, vars’id handläggningen avstannade till följd av den tilltalades utevaro.-^ Tryckfrihetsförordningen av år 1812 genomgick under sin 136-åriga giltighetstid många förändringar. Brottskatalogen i 3 § kom emellertid att stå i huvudsak orubbad. Under 1865-1866 års riksdag ändrades dock ett flertal påföljdsstadganden i 3 § TFFså att aktuellt tryckfrihetsmissbruk skulle bestraffas enligt allmän lag, dvs. enligt 1864 års strafflag.^^ Utöver att indragningsmakten avskaffades år 1844 torde den viktigaste ändringen av 1812 års förordning ha varit att juryinstitutet infördes år 1815. Förekomsten av tryckfrihetsjury har, trots att juryprövningen medför risk för bristande förutsebarhet och splittrad praxis, särskilt ifråga om kritik mot statsmakten antagits utmynna i tolerantabedömningar. I Sverige frikändes före juryinstitutets införande endast en av nio för tryckfrihetsbrott åtalade personer, dvs. cirka 11 procent. Efter år 1815 ökade frikännandefrekvensen till 55 procent. Det höga antalet frikända efter år 1815 är möjligen en av förklaringarna till att det under åren 1812-1844 verkställdes 63 indragningar av periodiska tidskrifter, under det att endast 56 tryckfrihetsåtal under samma tid anställdes mot sådana skrifter.^-^ Statsmakten tycks under två av den moderna tryckfrihetens mörkaste tidsperioder, Karl XIV Johams senare regeringstid och Andra världskriget, i stor utsträckning ha nyttjat de administrativa tryckfrihetsinskränkningar somstått till buds, men ansett åtal vara en mindre lämplig metod för att komma till rätta med eventuellt tryckfrihetsmissbruk. Detta förhållande synes bekräfta antagandet att juryinstitutet i politiskt oroliga tider verkar till förmån för det friaordet. Samlingsregeringens justitieminister under åren 1939-1943, Karl Gustaf Westman, har i sin dagbok särskilt framhållit att fördelen med administrativa förfaranden var »att man kommer förbi den oberäkneliga och i utrikespolitiska frågor omdömeslösa juryn».-5 Även när fråga varit om annat än mot den politiska makten kritiska framställningar har det svenska juryinstitutet ofta ådagalagt tolerans vid bedömningen av påstått tryckfrihetsmissbruk. I flera av 1800-talets mest ryktbara tryckfrihetsrättegångar fann juryn att den skrift för vars innehåll åtal väckts inte var brottslig. Ar 1821 frikändes Erik Gustaf Geijer, somför sin skrift om Thomas Thorild åtalats för förnekelse av den rena evangeliska läran, av en jury bestående av åtta teologer och en jurist. Även 1884 års hädelseprocess mot August Strindberg för »Giftas» samt sedlighetsåtalet enligt 3§ 13 mom. TFF mot Gustaf Fröding för diktsamlingen »Stänk och flikar» år 1896 avgjordes genomjuryns frikännande. Nilsson, 1980. SFS 1866:22. 2-» Boberg, 1989, s. 73 och 89. Westman, 1981, s. 51.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=