25 pol kränkte rikets grundlagar. Hans kritik riktade sig mot ömsom »konungen», »Kungl. Maj:t» och »regeringen». Allmänheten tillhandahölls en tryckt version av skriften. I april väcktes åtal för att den handskrivna skriften innefattat lastligt tal mot kungen. Anders Lindeberg tillbakavisade åtalet under påstående att hans skrift ingenting innehöll om kungens person, utan endast innefattade reflexioner över regeringsåtgärder, vilka han velat underkasta justitieombudsmannens granskning. I juni 1834 dömde Svea hovrätt Anders Lindeberg att halshuggas för att enligt 5 kap. I § missgärningsbalken ha skrivit lastligen mot kungen. Utslaget fastställdes av Högsta domstolen, varvid det utmätta dödsstraffet dock genom kungens nåd omvandlades till fängelse tre år på Vaxholms fästning. Anders Lindeberg vägrade av principiella skäl att anta den erbjudna nåden. Regeringen klarade sig ur den besvärliga situationen genom att i oktober 1834 till åminnelse av 24:e årsdagen av Karl XIVJohans landstigning i Sverige utfärda en allmän amnesti åt alla för politiska eller högmålsbrott dömda personer. Då myndigheterna var osäkra på om Anders Lindeberg skulle acceptera amnestin lär man, sedan kungörelsen lästs upp för honom, ha lockat honom ur fängelset under påstående att en person önskade tala med honom och därefter ha stängt igen fängelseporten bakom honom.^° Hovrättsassessor Magnus Jacob Crusenstolpe avbröt i mitten av 1830-talet sin juridiska karriär och övergick till att bli skriftställare med inriktning på liberal samhällskritik. I början av år 1838 utgav han en skrift benämnd »Ställningar och Förhållanden, behandlade i bref, af författaren till Skildringen ur det inre af dagens historia. Första brevet» och i mars samma år utkom »Andra brevet». På ett ställe i »Andra brevet» påtalades att ett i kungens konselj fattat beslut avseende en militär utnämning innebar ett sabbatsbrott, eftersom utnämningen tycktes ha skett på en söndag. För denna kritik mot konseljen väcktes åtal enligt 3 § 4 mom. TFF för lastligt tal mot kungen. Sedan en tryckfrihetsjury förklarat skriften brottslig dömdes Magnus Jacob Crusenstolpe i juni 1838 av Svea hovrätt till fängelse tre år. Domstolen ansåg sannolikt att påföljden var mild, eftersom maximistraffet var halshuggning och minimistraffet sedan år 1835 fängelse två år. Domen väckte emellertid starka känslor hos de befolkningsskikt som var kritiskt inställda till Karl XIVJohan. Den dömdes avförande till Vaxholms fästningutlöste diverse upploppsartade oroligheter i Stockholm, de s.k. Crusenstolpekravallerna. När statsmakten återställde ordningen genom inkallad militär dödades två personer, en boktryckarlärling och en förrådsdräng.-' Napoleon Berger utgav i mitten av april 1838 »Den Röda boken eller några av dagens frågor, av Per Fas». Skriften innehöll åtskillig kritik av den rådande ordningen. Bl.a. beskylldes rikets styrelse för att låta byråkratin förkväva näringslivet, inte tillåta pressen att tala »sanningen och rättvisans ord» och vara alltför eftergiven mot arvfienden Ryssland. Napoleon Berger åtalades enligt 3 § 4 och 9 mom. TFF för lastligt tal mot kungen samt för smädliga yttranden mot främmande makt. Sedan en tryckfrihetsjury förklarat skriften brottslig dömdes han till fängelse sammanlagt 12 år för båda förbrytelserna. Då utslaget kungjordes i juni 1838 hade Napoleon Berger lämnat Sverige. Utslaget underställdes sedermera Svea hovrätt, som fann att två rättegångsfel hade begåtts. För det första hade en av jurymedlemmarna varit underårig. För det andra hade inte kungens -0 Lindeberg, 1918, s. 87-135. Se även Johannesson o.a., 1987, s. 35 ff. Moldén, 1980. Se även Johannesson o.a., 1987, s. 47 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=