23 regeringsformen eller kungen blev belagt med dödsstraff. Sistnämnda stadgande tolkades så extensivt att en artikel, som kritiserade det brännvinsregal somkungen infört, komatt föranleda utmätande av dödsstraff.Efter mordet på Gustav III i mars 1792 infördes censur av alla politiska skrifter. Ett par månader senare frambringades en ny tryckfrihetsförordning, som gav sken av att vara tämligen liberal. Att riksstyrelsen år 1796 övertogs av Gustav IV Adolf, som hyste ringa beundran för upplysningens ideal, ledde till ökat förtryck av opinionsfriheten. När Gustav IV Adolf avsattes i mars 1809 avskaffades tidigare tryckfrihetsinskränkningar. I regeringsformen av den 6 juni 1809 fastslogs i 85 § att den ännu inte utarbetade tryckfrihetsförordningen skulle ha grundlags helgd. Begreppet tryckfrihet definierades i 86 § RF på följande sätt. Med tryckfrihet förstås varje svensk mans rättighet att, utan några av den offentliga makten i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna därför straffas, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning. Motsvarande bestämmelse återfinns idag i 1 kap. 1 § 1 st. TF. Stadgandet innebär ett förbud mot preventiva åtgärder och att åtal för tryckt skrifts innehåll uteslutande kan prövas av domstol. År 1810 grundlagsfästes en vidsträckt tryckfrihet, vars huvudprinciper kan sägas ha byggt på 1766 års förordning. Inte ens religiösa skrifter fick censureras och principen att allmänna handlingar skulle vara offentliga fastslogs. I förordningens 3 § angavs vad somutgjorde tryckfrihetsmissbruk. Bl.a. av omsorg om den från Frankrike hämtade tronföljaren antogs en ny tryckfrihetsförordning redan år 1812, utan iakttagande av regeringsformens krav på att en ändring av denna art borde ha vilat till påföljande riksdag.'^ Förordningen av år 1812, som på flera punkter var mer repressiv än 1810 års lagstiftning, har ansetts vara en reviderad upplaga av sin föregångare. Omarbetningen har betecknats som ett juridisk-tekniskt och redaktionellt undermåligt hastverk, bl.a. såtillvida att dispositionen förvirrats genomatt de exekutiva stadgandena, vilka enligt huvudtanken skulle samlats i 4 §, och bestämmelserna omrättegång i tryckfrihetsmål, somskulle samlats i 5 §, blandats huller ombuller.'^ Bestämningar som »klart '■* Domen verkställdes emellertid inte. Åhlén, 1986, s. 126 och Rydin, 1859, s. 170 not 2, (felaktigt angiven som not 1.) '5 Detta stadgande återupprepades i ingressen till 1812 års tryckfrihetsförordning. I ingressen hade emellertid, bl.a. till följd av den år 1812 införda indragningsmakten, orden »av tryckfrihetslagen ej föreskrivna» inskjutits i texten, somdärigenom erhållit följande lydelse. »(M)ed tryckfrihet bör förstås varje svensk mans rättighet, att, utan några av den offentliga makten i förväg lagda, av tryckfrihetslagen ej föreskrivna, hinder, utgiva skrifter.» Den aktuella propositionen genomdrevs vid 1812 års urtima riksdag i Örebro med hjälp av ett vilande förslag om ändringar av 1810 års tryckfrihetsförordning, vilka ändringar dock var av annat innehåll än det lagförslag somkomatt antas. Boberg, 1989, s. 56 f. och Åhlén, 1986, s. 214 f. Alexanderson, 1907, s. 11.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=