361 Under åren 1885-1921 i första instans sakfällda för förgripelser genomvåld eller smädelser mot kungen eller nära kunglig anförvant samt våld mot riksstyrelsen fördelar sig enligt följande: 1886 - 1 tilltalad dömdes till straffarbete 1888 - 1 tilltalad dömdes till fängelse 1909 - 1 tilltalad dömdes till fängelse, 1 tilltalad dömdes till straffarbete År 1891 frikändes en för förbrytelse av här aktuell art åtalad person. Vidare frikändes en enligt okänt lagrumi nionde kapitlet åtalad person år 1917. Omman på grundval av den generella åtalsfrekvensen beträffande de olika lagrummen i nionde kapitlet antar att den gärning som år 1917 befanns straffri avsåg smädelse mot riksdagen, ogillades ett av femåtal för smädelse mot kungen. Högsta domstolen kom under åren 1885-1921 att pröva 2 av sannolikt 5 av de åtal som under åren 1885-1921 väcktes för smädelse mot kungen enligt strafflagen. 5. Smädelse mot kunglig person eller mot riksdagen enligt 9 kap. 5 § 2 mom. Smädelse enligt 9 kap. 5 § 2 mom. och 8 § SL mot annan kunglig person än kungen, drottningen, änkedrottningen eller tronföljaren eller mot riksdagen upptas för åren 1885-1912 i statistiken i en egen kolumn bland ringare brott. Såsomkonstaterats ovan redovisas efter år 1912 inte någon enligt nionde kapitlet sakfälld. Under demokratins genombrottstid överklagades inget mål om smädelse mot kunglig anförvant till Högsta domstolen. Av 9 kap. 5 § 2 mom. SL omfattade smädelser mot annan person av kungahuset än kungen, drottningen, änkedrottningen eller tronföljaren, som åtnjöt kunglig eller furstlig värdighet, torde ha varit sällsynta.3- Sålunda är det troligt att det absoluta flertalet av de s.k. ringare brotten enligt strafflagens nionde kapitel avsåg smädelse mot riksstyrelse eller riksdagen enligt 9 kap. 8 § SL. Antalet personer som under åren 1885-1921 i första instans åtalades enligt 9 kap. 5 § 2 mom. och 8 § SL fördelar sig enligt följande:^^ Allmänt åtal för smädelser mot annan person av kungahuset än kungen, drottningen, änkedrottningen eller tronföljaren, som åtnjöt kunglig eller furstlig värdighet, kunde väckas endast efter lov av Kungl. Maj:t. Åtal enligt 9 kap. 8 § SL var däremot inte underkastat åtalsprövning. Att allmänt åtal för smädelse mot riksdagen inte var underkastat åtalsprövning kan antas ha bidragit till att jämförelsevis många sådana åtal väcktes. Eftersomantalet för brott mot 9 kap. 5 § 2 mom. samt 8 § SL åtalade personer var jämförelsevis högt redan år 1885 har jag beträffande dessa lagrum undersökt rättsstatistiken även före år 1885. Antalet personer som åtalades för brott enligt 9 kap. 5§ 2 mom. och 8 § SL under åren 1879-1884 i första instans fördelar sig enligt följande: 1879 - 3 tilltalade dömdes till böter, 1 tilltalad dömdes till fängelse, 1 tilltalad frikändes. 1880 - 1 tilltalad dömdes till böter, 1 tilltalad dömdes till fängelse. 1881 -2tilltalade dömdes till böter. 1882 - inget åtal enligt dessa lagrum. 1883 - 2 tilltalade dömdes till böter, 1 tilltalad dömdes till fängelse, 1 tilltalad frikändes. 1884 - 1 tilltakad dömdes till böter, 1 tilltalad dömdes till fängelse. och 8 § SL
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=