358 mot lag eller laga myndighet. För det andra såsomringare brott under beteckningen brott enligt 10 kap. 14 § 3 mom. SL. För det tredje, då fråga var omt.ex. personer som dömts till böter enligt 10 kap. 14 § 1 eller 2 mom. SL, tillsartimans med allehanda ringare brott mot offentlig myndighet. Statistiken över uppviglingsbrottslighet är för åren 1908-1912 således tämligen svåröverskådlig. Först fr.o.m. år 1913 redovisas sådana brott i en egen, separat kolumn. Antalet i första instans för grövre brott enligt 10 kap. 14 § SL tilltalade var under år 1908 och år 1909 följande. 1908- 1 (1) 1909- 11 (11) Antalet i första instans för grövre brott enligt 10 kap. 14§ SL samt enligt paragrafens tredje moment tilltalade var under åren 1910-1912 följande. 1910-8 (8) 1911-1 (1) 1912-1 (1) Antalet i första Instans tilltalade enligt 10 kap. 14 § SL var under åren 19131921 följande. 1913-2 (2) 1914-11 (11) 1915-5 (7) Av de 64 personer somunder åren 1913-1921 åtalades för brott enligt 10 kap. 14 § SL frikändes 14, dvs. ungefär 21 procent av de åtalade. Av de 50 personer som fälldes till ansvar i första instans dömdes 8 personer till straffarbete, 14 personer till fängelse och resterande 28 personer till böter. Mer än hälften av dem som fälldes till ansvar under dessa år dömdes således till böter. Av de 64 åtal somunder åren 1913-1921 väcktes enligt 10 kap. 14 § i första instans överklagades 10, dvs. cirka 15 procent, till Högsta domstolen. Att det såsomjag inledningsvis uppgivit bör iakttas en viss tillförsikt beträffande här presenterade uppgifter illustreras av att det i detta arbete finns två mål, NJA 1910 B 86 och NJA 1918 B 199, i vilka det förekommer åtal enligt 10 kap. 14 § SL sominte tycks ha lämnat några spår i rättsstatistiken. I båda dessa mål lämnades åtalet för uppvigling utan bifall i första instans, under det att den tilltalade av samtliga instanser fälldes till ansvar för andra brott. Det åtal för uppvigling somår 1909 ogillades av första instans i NJA 1910 B 86 rörde måhända inte grovt brott av den art som vid denna tid upptogs i kolumnen för brott enligt 10 kap. 14 § SL. Någon anledning till att det åtal enligt 10 kap. 14 § SL som år 1914 ogillades av första instans i NJA 1918 B 199 inte noterades bland uppgifterna över antalet tilltaladesomfrikändes har jag dock inte kunnat finna. Möjligen lämnade Daga häradsrätt, där Hinke Bergegren i detta mål var åtalad för hädelse, uppmaning till brott och sårande av tukt och sedlighet, endast uppgifter beträffande de brott som Hinke Bergegren dömdes för, dvs. hädelse och sårande av tukt och sedlighet. 1919-7(7) 1920-7(7) 1921 -4(5) 1916-6 (9) 1917-1 (5) 1918-7(11)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=