352 råda, ter det sig dock rimligt att kräva att varje ingrepp somföretas i denna frihet skall vara motiverat av en konkret hotbild. För att allmänheten, på det sätt somi en parlamentarisk demokrati fordras, skall kunna bedöma behovet av en föreslagen inskränkning måste den hotbild som påstås motivera att yttranden av viss beskaffenhet betecknas som oacceptabla kartläggas och redovisas. När en yttrandefrihetsinskränkning skall motiveras, torde de kriterier vilka gör det möjligt att dra skiljelinjen mellan bruk och missbruk av yttrandefriheten i allmänhet vara att hänföra till något av följande fyra synsätt. 1. Man kan göra gällande att vissa typer av informationsförmedling inte kan godtas med hänsyn till att det är möjligt att fastställa en objektiv, naturrättsligt bestämd gräns mellan yttranden som är oacceptabla för samhället och sådana sombör tolereras. Omnågon på detta sätt gör gällande att det finns överordnade etiska regler av visst innehåll bör vederbörande, enligt min uppfattning, anses bära bevisbördan för sitt påstående. Denna typ av argumentation torde i allmänhet möta problem då det gäller att få meningsmotståndare att godta det sätt på vilket den sanna yttrandefrihetens omfattning ansetts vara möjlig att fastställa. 2. Vidare kan en yttrandefrihetsinskränkning, på samma sätt som andra ingrepp i medborgerliga fri- och rättigheter, motiveras med att en viss företeelse enligt allmänhetens rättsuppfattning är oacceptabel och därför måste förbjudas. Hänvisningar till det allmänna rättsmedvetandets innehåll i visst avseende måste emellertid, för att inte vara ren demagogi, stödjas av utredningsomövertygande visar att det verkligen är merparten av befolkningen och inte endast vissa massmedialt inflytelserika personer somhyser en viss åsikt. 3. Inte sällan förekommer i yttrandefrihetsdebatter rent emotionell argumentation, som inte gör anspråk på att innefatta rationella skäl för ett förbud. Emotionella påståenden kan t.ex. gå ut på att en viss typ av meddelanden bör förbjudas, eftersom det »är uppenbart» att samhället inte kan tolerera sådana »helt förkastliga» företeelser. Ståndpunkter av denna art, som anger sagesmannens känslor utan att skälen för dessa analyseras, torde ofta blandas med argumentation av annan art. 4. Påståenden omhur yttrandefrihetens räckvidd bör avgränsas kan härröra från pragmatisk argumentation, dvs. resonemang omför- och nackdelar av att yttranden av viss beskaffenhet tolereras respektive motverkas. För att det skall vara meningsfullt att debattera om en yttrandefrihetsbegränsning utgör ett sakligt godtagbart medel för att motverka en oönskad företeelse fordras att målsättningen för repressionen samt det sätt, på vilket denna kan antas komma att verka, undersöks och redovisas. Sakligt motiverad argumentation förutsätter sålunda att det finns dels konkreta mål som skall uppnås genom den påtänkta repressionen, dels rimliga möjligheter att överblicka konsekvenserna av att inskränkande åtgärder vidtas.*® Ofta är det tankegångar av rationell art som döljs bakom uttryck som »bra» och »dåligt», vilka vid ett vtligt påseende kan förefalla emotionella. Eftersomdet i en konkret situation inte all-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=