351 troversens hetta blir det omöjligt för dematt dölja sitt förakt för demsom envist vägrar se ljuset - de som ’helt enkelt inte fattar vad det är frågan om’, som de självbelåtet uttrycker sig i sin politiska fläckfrihet».*5 I den svenska samhällsdebatten noterades redan på 1960-talet att vi numera låter »var och en bli salig på sin fason och yvs storligen över vår religiösa tolerans. Men att tolerera åsikter som vi i vårt sekulariserade samhälle står relativt likgiltiga inför, är en billig tolerans. Därför är också människor somtar sin tro på allvar, fortfarande intoleranta. För den moderna människan tycks politiken i många stycken ha ersatt äldre tiders religion. Här är man troende, här tar man åsikter och åskådningar på dödligt allvar, och här är man också djupt intolerant. Emot den som tvivlar där man själv tror, känner man ovilja, bitterhet eller hat».'^ Att inskränkningar i yttrandefriheten förekommer sparsamt och att man är försiktig med att bestraffa åsiktsförbrytelser är en förutsättning för att den fria meningsbildningen i en demokrati skall fungera. Är den fria debatten helt förkvävd förefaller det tämligen meningslöst att hålla allmänna val, bortsett från den funktion detta kan ha ur propagandasynpunkt. Yttrandefrihetens anknytning till den demokratiska styrelseformen bör emellertid inte överskugga att rätten att utan förbehåll få yttra sig omallehanda ämnen för många människor troligen överstiger värdet av att kunna delta i samhällsdebatten och påverka de politiska beslutsprocesserna. Fri meningsbildning är en förutsättning inte bara för demokrati utan i viss mån även för människors förmåga att utveckla kreativitet. Förekomsten av opinionsfrihet gynnar dessutomdiskussioner omvilken information sombör gälla för att vara sann, vilket måste antas främja samhällsutvecklingen. I allmänhet torde det finnas skäl att skilja mellan uppfattningen att det är bra att andra människor hyser samma åsikter som man själv och uppfattningen att det är bra med yttrandefrihet. Förstnämnda inställning innebär att det anses positivt med yttrandefrihet, under förutsättning att den nyttjas uteslutande av personer vars värderingar man själv finner sympatiska. Sistnämnda inställning innebär att det anses föreligga en presumtion för att yttrandefrihet bör råda, varför inskränkningar i yttrandefriheten kan godtas endast omdet är nödvändigt för att förhindra oacceptabelt lidande. Vilka avvägningar som görs mellan yttrande- och informationsfrihetens värde och skyddsobjektens rätt att åtnjuta skydd skiftar i takt med den sociala utvecklingen. Om en presumtion anses föreligga för att yttrandefrihet bör 17 Lascli, 1995, s. 26 och 67. Rydcnfelt o.a., 1966, s. 10. Det s.k. sanningsargumentet för yttrandefrihet har betonats av John Stuart Mill i hans verk »On liberty» av år 1859. Huruvida en sats är sann kan avgöras på grundval av t.ex. korrespondensteorin, koherensteorin, konsensusteorin eller den s.k. pragmatiska teorin. Enligt min mening måste förekomsten av yttrandefrihet antas vara gynnsamför belysandet av vilken information som bör gälla för att vara sann oavsett hur sanningsbegreppet definieras.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=