350 hävdade de obesuttnas rätt till allmän och lika rösträtt då man argumenterade i rösträttsfrågan, trots att de underkände äganderätten som naturlig rättighet. Flertalet konservativa politiker ställde sig däremot i debatter om allmän och lika rösträtt helt oförstående till att någon ovillkorlig medborgerlig rätt att delta i den politiska beslutsprocessen skulle existera. Ifråga om t.ex. fackliga trakasserier av strejkbrytare eller modifieringar i äganderättsförhållandena laborerade de däremot med ett statiskt, snarast naturrättsligt rättsbegrepp. Såväl inomsocialdemokratin sominomde konservativa grupperingarna tycks realpolitiska hänsynstaganden således ha gjort att man beroende på sammanhang hävdade tämligen skiftande uppfattningar om rättighetsbegreppets närmare innebörd.'"^ Ifråga om rättsstatens eventuella plikt att stävja trakasserier riktade mot strejkbrytare aktualiserades uppenbarligen en viss motsättning mellan de enskilda individernas självbestämmanderätt och kollektivets rätt att genom majoritetsbeslut kunna agera för att förbättra sina levnadsvillkor. Såsom den konservative Rudolf Kjellén framhöll i debatten om Lex Hildebrand anknyter frågor av denna art till det paradoxala förhållandet att den obegränsade friheten tenderar att upphäva sig själv, eftersom de starka omde inte hindras kan beröva de svaga deras frihet. 11.4. Några rättspolitiska synpunkter Den amerikanske historikern Christopher Lasch gör i verket »Eliternas uppror och sveket mot demokratin» gällande att nya idéer i allmänhet inte gör något intryck på de traditionella ideologiernas anhängare, eftersomdessa »har avskärmat sig från alla resonemang och händelser somskulle kunna ifrågasätta deras övertygelser, och de bryr sig inte längre omatt dra in sina motståndare i debatter. De böcker som de läser är i regel skrivna utifrån deras egna värderingar. Istället för att sätta sig in i obekanta synsätt nöjer de sig med att klassificera dem som renläriga eller kätterska. På ömse sidor blottläggs ideologiska avvikelser, vilket konsumerar krafter som vore bättre att använda på självkritik. Den allt klenare förmågan till självkritik är det säkraste tecknet på att en intellektuell tradition ligger i dödsryckningarna». Vidare menar Christopher Lasch att liberalerna i den övre medelklassen ofta har svårt att förstå varför deras livssyn inte väcker entusiasmöverallt och att de, när de möter motstånd röjer »det ettriga hat somligger strax under välviljans leende ansikte. När liberalerna möter motstånd glömmer de bort de liberala dygder som de säger sig upprätthålla. De blir griniga, egenrättfärdiga, intoleranta. I den politiska kon- '■* I allmänhet är det svårt att på en politisk skala ange vad somär en socialistisk respektive konservativ ståndpunkt annat än i fråga om specifika, väl avgränsade spörsmål. Inte sällan sammanbinds t.ex. konservativ paternalismoch vissa tvper av socialism av det gemensamma hyllandet av kollektivistisk korporativism, under det att andra typer av socialismstår syndikalism och anarkism nära.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=