338 ordningen för dagen. Alla upptänkliga andra lagparagrafer, som kunnat utnyttjats för reaktionens syften, har tagits i anspråk mot arbetarrörelsen. Tryck-, yttrande- och församlingsfriheten har nedbringats till ett minimum, i första hand genom det skärpta tillämpandet av befintliga bestämmelser, som krävt hundratals offer med inalles 100 års fängelse och straffarbete.»*' Såsom nämnts i avsnitt 10.1 ovan var det endast munkorgslagen samt straffbudet mot sårande av tukt och sedlighet som utvidgades under åren 1885-1921. Det från socialistiskt håll framfördapåståendet att »(a)lla upptänkliga lagparagrafer, som kunnat utnyttjats för reaktionens syften, har tagits i anspråk mot arbetarrörelsen» torde emellertid vara svårt att belägga. Den omständigheten att många av de bestämmelser som begränsade den politiska yttrandefriheten år 1921 stått orubbade alltsedan 1860-talet, indikerar dock onekligen att rättsväsendets handhavande av straffbuden påverkades av samhällsutvecklingen. Även det förhållandet att flertalet av de i detta arbete undersökta rättsfallen går att hänföra till två olika tidsperioder tyder på att de sociala förhållandena påverkade rättsskipningen. Den första av dessa tidsperioder var slutet av 1880-talet, då det s.k. åtalsraseriet riktades mot den vid denna tid ännu huvudsakligen otvetydigt revolutionära socialismen. Den andra tidsperioden utgörs av åren 1906-1917, vilka präglades av sociala spänningar till följd av bl.a. 1909 års storstrejk och Första världskriget. Samhällsutvecklingen påverkade rättsskipningen eftersom social oro ökade förekomsten av aggressiv samhällskritik samt vice versa. Vidare ökade social oro, särskilt omdenna tycktes underblåsas av aggressiv propaganda, säkerligen myndigheternas intresse för att stävja påstått samhällsfientliga yttranden. Politisk propaganda bedömdes i allmänhet på grundval av sin presumerat skadliga inverkan och uppfattades normalt som mer farlig och straffvärd ju mer oroliga samhällsförhållanden som var för handen. Toleransen beträffande förment olämpliga yttranden torde sålunda ha fluktuerat 1 takt med den in- och utrikespolitiska situationens stabilitet, varför samhällelig instabilitet på det rättsteoretiska planet hade en i sig inskränkande inverkan på yttrandefrihetens gränser. De individer som drabbades av tillfälligt förstärkta inskränkningar av opinionsfrihetens gränser ansåg emellertid troligen att rättstillämpningen på ett mindre önskvärt sätt antingen var godtycklig eller utnyttjades för politisk åsiktsförföljelse. Samhällsutvecklingen inverkade på såväl straffmätningsfrågor somstraffbudens räckvidd och tillämpningsfrekvens. I fråga omvissa av de här undersökta brottstyperna komsåledes omständigheter somi allmänhet anses vara externa, dvs. utomrättsliga, att omfattas av det interna, av rättskälleläran bundna, per- " Åhlén, 1986, s. 246 f. Se, i fråga om Albert Peterssons försvar av jungfru Maria mot K.nut Wicksell, NJA 1909 B 512, och beträffande att kungadömet »höll pä att ramla för Einar Ljungbergs och Carl Åströms attacker och Birger Svahns visslingar», NJA 1910 B 86, NJA 1910 B 178, NJA 1909 B 115 och Ö.St.Å:ts i Stockholmpolisdomstol, 1203/14, protokoll den 27 juni 1908.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=