337 Mångtydiga lagtexter som innefattar värdeöppna rekvisit tolkas alltid på grundval av beslutsfattarens uppfattning om vad som framstår som systemkongruent och socialt godtagbart. Det förhållandet att i detta arbete undersökta yttrandefrihetsbrott tolkades med utgångspunkt i bl.a. då förhärskande samhällssyn var ingenting specifikt för rättskipningen rörande dessa brottsbeskrivningar. Att rättsväsendet i den konflikt som under demokratins genombrottstid försiggick mellan anhängare av det rådande politiska systemet och mot detta oppositionella grupperingar i allmänhet medvetet stödde de förra måste därför betraktas somosannolikt. 10.5. Samhällelig kontext De enda i detta arbete figurerande påföljder som kom att upphävas genom amnesti är de fängelsestraff som bestämdes i NJA 1920 B 284 samt NJA 1920 s. 497 för smädelser enligt 3 § 9 mom. TFF mot den finske riksföreståndaren Gustaf Mannerheim. I dessa mål utmätta fängelsestraff framstår dock inte som vare sig anmärkningsvärt stränga eller av annan anledning förvånande. Att amnestin avspeglade någon typ av rättsteoretiskt ställningstagande och inte endast den politiska maktförskjutning somdemokratiseringen hade åstadkommit är därför osannolikt. Sveriges första socialdemokratiska ministär påverkade vid detta tillfälle rättsskipningens effekter. Det tillvägagångssätt somdärvid nyttjades komdock inte i konflikt med den konstitutionella principen att den styrande makten skall underlåta att interv^enera i den rättsliga hanteringen av enskilda avgöranden. Eftersom amnestin likväl tydligt måste ha visat att dessa utslag enligt de politiska makthavarna inte stod i samklang med samhällsmoralen, torde förfarandet emellertid ha inneburit en signal till rättsväsendet att dessa förbrytelser enligt regeringen borde ha behandlats med större mildhet. Fföjningar av straffskalor och utvidgningar av brottsbeskrivningar torde ha fungerat på motsatt sätt, dvs. såsom signaler till polis och domstolar att berörda brottstyper borde betraktas som större hot mot samhället och ägnas mer uppmärksamhet än tidigare. Då man i socialistiska kretsar i samband med Albert Peterssons 60-års dag år 1911 kommenterade dennes handhavande av justitieministerämbetet anfördes bl.a. följande. »Och Petersson har gjort sin plikt, det vore synd att förneka. Ffan har farit frammed obeveklig stränghet mot antimilitarismens förkämpar, och med den aktning för likhet inför lagen, som han alltid hävdat, har han skonat Tolstoj lika litet somStormklockan. Han har försvarat Gud mot Einar Håkansson och jungfru Maria mot professor Wicksell. Han har slagit vakt kring kungadömet när det höll på att ramla för Einar Ljungbergs och Carl Åströms attacker och Birger Svahns visslingar. Åkarpslagen har varit i flitig tillämpning. Ätal mot arbetartidningarna och utpressning av dessa har hört till 23
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=