336 domarna dels besitter omfattande kunskaper om systemets inre uppbyggnad, dels har en i någon mån gemensam ideologisk grundsyn. Inte sällan medför konformitetskravet att rättsordningen får en socialt konserverande inverkan, utan att inomrättsväsendet verkande personer av den anledningen kan beskyllas för partiskhet. Omen brottsbeskrivning överhuvudtaget kan vara »politiskt neutral» kan därför göras till föremål för diskussion. Om, för att nämna ett exempel, obesuttna personer oftare än välsituerade utför gärningar som rättsväsendet kvalificerar som tillgreppsbrott kan regelsystemet anses missgynna de obesuttna. Det förhållandet att kriminaliseringar av tillgreppsbrott tenderar att favorisera de besuttna beror emellertid inte på att principen omlikhet inför lagen frångås utan är en effekt av att regelsystemet utformats på grundval av uppfattningen att vissa typer av äganderättsrubbningar är oönskade och skall motverkas. Eventuell kritik av att rättsordningen i detta hänseende favoriserar besuttna personer skall därför riktas mot de rättsliga normerna och inte mot det sätt på vilket de tillämpas. Eftersomnormativt beslutsfattande sker på grundval av rättskälletolkning är det emellertid inte alltid möjligt att klargöra omde värderingar somkommer till uttryck i ett beslut härrör från den norm somtillämpas eller från beslutsfattarens värderingar. Exempel på bedömningar som i svensk straffrätt kan bli föremål för sinsemellan skiftande ställningstaganden är, förutom frågor omrättskälletolkning, bevisvärdering och, i brottmål, straffmätning. Aven om beslutsunderlag presenteras på ett enligt den juridiska argumentationens principer korrekt sätt, kan bedömningar av nyssnämnd art ske utifrån mer eller mindre ändamålsorienterade kriterier. Omett avgörande härrör ur juridiskt godtagbara fakta eller påverkats av andra omständigheter kan därför vara svårt att veta. I detta arbete undersökta brottsbeskrivningar var i rättsteoretisk mening politiskt neutrala. En stor del av de till Högsta domstolen överklagade målen rör emellertid socialistiska meningsyttringar. I viss mån kan detta förklaras av att jag har valt främst avgöranden somrörde socialistiska meningsyttringar, då jag sökt rättsfall som exemplifierar att förargelseväckande beteende, sårande av tukt och sedlighet och smädelse mot ämbetsman kunde inskränka den politiska yttrandefriheten. Dessutom är det sannolikt att det framför allt var mål som innefattade kontroversiella politiska bedömningar som drevs till högsta instans. Framför allt torde de socialistiska yttrandenas överrepresentation bland de till Högsta domstolen överklagade målen emellertid bero på att straffbudens närmare innebörd till följd av brottsbeskrivningarnas mångtydighet fastställdes på grundval av vad somantogs vara i samhället allmänt rådande och godtagna värderingar. Anledning finns således att tro att det i första hand var personer somhyste socialistiska, dvs. vid den tiden politiskt inkorrekta och inopportuna sympatier, somyttrade sig på ett sätt somstod i strid med de straffrättsliga normerna, såsom dessa tolkades med utgångspunkt i bl.a. då förhärskande samhällssyn.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=