328 De straffrättsliga gränserna för den politiska yttrandefriheten bestämdes under demokratins genombrottstid av brottstyperna samhällsfarlig ryktesspridning, uppmaning eller uppvigling eljest till straffbara förfaranden, förargelseväckande beteende, sårande av tukt och sedlighet, smädelse mot främmande makt, kungen, riksdagen eller ämbetsman samt genomlagstiftning som inskränkte fackföreningarnas yttrandefrihet. Det straffbud som föranledde flest åtal och hårdast straff, och somockså komatt röna mest uppmärksamhet, var den s.k. munkorgslagen mot uppvigling i 10 kap 14 § SL och 3§ 7 mom. TFF. Denna kriminalisering jämte straffbudet mot sårande av tukt och sedlighet i 18 kap. 13§ SL och 3§ 13 mom. TFF var de enda politiska yttrandefrihetsinskränkningar som utvidgades under den tid som denna undersökning omfattar. Flertalet begränsningar i den politiska yttrandefriheten förelåg således till följd av lagstiftning somår 1921 stått orubbad sedan 1860-talet. Under demokratins genombrottstid åtnjöt tryckfriheten men inte övrig yttrandefrihet grundlagsskydd. Grundlagsändringar fordrade två riksdagars beslut och kunde således i någon mån sinka en lagändring. Tryckfrihetens grundlagsskydd inverkade på gränserna för den politiska yttrandefriheten främst såtillvida att den utvidgning som år 1889 företogs av 10 kap. 14 § SL kom att begränsa uteslutande yttrandefriheten enligt ordinarie straffprocess. Att 3 § 7 mom. TFF under 1800-talet inte utvidgades i enlighet med 1889 års utformning av 10 kap. 14§ SL berodde dock knappast på att tryckfrihetsförordningen åtnjöt särskild respekt utan på att något behov av en sådan ändring inte ansågs föreligga. Något verkligt intresse för att vidga tryckfrihetsförordningens munkorgslag uppstod inte förrän den försvarsnihilistiska agitationen och kampen mot densamma intensifierats under 1900-talets första decennium. I fråga om bl.a. en del försvarsnihilistiska tryckalster ansågs 3 § 7 mom. TFF under åren 1906-1909 ibland tillämplig mot yttranden, som till följd av 1889 och 1906 års lagändringar kommit att omfattas av 10 kap. 14 § SL, men som knappast egentligen stod i strid med det tryckfrihetsrättsliga straffbudets brottsbeskrivning. Den bristande överensstämmelsen mellan strafflag och tryckfrihetsförordning förefaller sålunda ha åsamkat rättsväsendet vissa problem först efter 1906 års utvidgning av 10 kap. 14§ SL och fram till dess att med denna utvidgning korresponderande ändring av 3 § 7 mom. TFF trädde ikraft år 1909. Eftersom flertalet politiska yttranden som ansågs intolerabla var straffbara oavsett om tankeinnehållet förmedlades genom tryckt skrift eller muntligen, kan det tyckas att kongruens borde ha förelegat mellan de straffrättsliga bedömningarna av tryckalsters innehåll och bedömningarna av liknande eller likadana muntliga anföranden. De rättsliga ställningstagandena förefaller emellertid inte alltid ha utmynnat i likartade domslut även om stor likhet eller t.o.m. innehållsmässig identitet förelegat mellan de yttranden, som blev föremål för prövning. Rättsväsendets förutsättningar att såvitt avsåg dessa straff-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=