322 Att med våld eller hot utöva »tvang» var kriminaliserat även i 1842 års norska strafflag.Enligt 222 § i 1902 års strafflag skulle den som genomrättsstridigt handlingssätt eller genomatt hota därmed tvingade annan att något göra, tåla eller underlåta straffas med böter eller fängelse högst tre år.^^ Försök till tvång var straffbart till följd av den generella kriminaliseringen av försök i 49-51 §§ NL.59 I Norge föll olaga tvång efter en lagändring år 1890, som vidtagits bl.a. för att säkra »arbeidets almindelige frihed»,^®under allmänt åtal om det var påkallat av »almene hensyn». Hot mot strejkbrytare sominteutmynnat i fullbordat tvång kunde således i både Danmark och Norge straffas som försök till tvång på samma sätt somenligt den svenska Åkarpslag Skillnaden mellan, å ena sidan, den danska och norska brottskonstruktionen försök till tvång och, å andra sidan, den svenska Åkarpslagen tycks ha bestått i att försök i Danmark och Norge var generellt kriminaliserat genom bestämmelser i lagarnas allmänna del. Rolf Karlbom har således rätt då han i verket »Från Kopparbergsprivilegierna till Åkarpslagen» påpekar att intet sätt var någon originell skapelse.^* I detta verk uppges emellertid även att 210 § DL aldrig komatt få samma betydelse som 15 kap. §22 SL i svensk rätt beträffande »ingripanden mot olovliga strejker», varmed torde avses beivrande av trakasserier mot strejkbrytare. Inte heller det norska stadgandet mot olaga tvång kom enligt Rolf Karlboms mening att »utnyttjas som en speciell antistrej kparagraf».^- Se 16 kap. 13 § i 1842 års strafflag, och, efter 1889 års revision, 16 kap. 12 §. I 16 kap. 12 § kriminaliserades tvång genom »void eller ved att true med retstridig handling, med anklage eller angivelse for en forbrv'delse eller med fremsasttelse af en a;rekra:nkande beskyldning». Både hot om rättsstridiga handlingar och spridande av ärekränkande beskyllningar torde ha varit företeelser som i bland förekomi samband med arbetsmarknadsparternas stridsåtgärder. I NRt 1900 s. 854 kvalificerades en upplysning omatt personer sominte deltog i en strejk skulle betraktas somstrejkbrvtare som ett straffbart försök till olaga tvång. Ett sådant förfarande var i allmänhet inte straffbart enligt den svenska Åkarpslagen. Se avsnitt 8.2 ovan samt där anmärkta avgöranden av Högsta domstolen. I kombination med de generella försöksbestämmelserna var straffbudet i 16 kap. 12 § NLFsålunda en mer omfattande kriminalisering än 1899 års svenska Åkarpslag. Även 222 § NL, enligt vilket stadgande »rettsstridig adferd eller ved å true med sådan» var straffbart, jämfört med 49 § NLtorde ha åstadkommit en vidare kriminalisering än Åkarpslagen. 58 Tvång enligt 222 § NL kunde föreligga om en arbetsgivare tvingades att höja sina anställdas lön under t.ex. hot om att skadegörelse på hans egendom annars skulle företas. Även att tvinga någon att delta i en strejk genom att upplysa vederbörande om att han skulle behandlas som en strejkbrytare, omhan inte deltog, att hindra arbetsvilliga personer från att arbeta genomatt hindra dem från att komma in på en arbetsplatsen eller att försätta arbetsredskapen i obrukbart skick kunde bestraffas enligt 222 § NL. Urbye, 1909, s. 204 f. och NRt 1900 s. 854. 5^ Se NRt 1900 s. 854 och Urbye, 1909, s. 220. I fråga omden generella kriminaliseringen av försök, se dels 3 kap. 1-5 §§ samt 5 kap. 1 § NLF, dels 49-51 §§ NL. Hur försöksbrotten utformats i den norska straffrätten är ett alltför omfattande och komplicerat spörsmål för att kunna utredas närmare här. ^0 Se 27 kap. 5 0§ NLF, 222 § 3 st. NL, Urbye, 1909, s. 220 och NRt 1900 s. 854. Karlbom, 1979, s. 161 ff. Karlbom, 1979, s. 62 f. en. Åkarpslagen på
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=