321 9.4. Dansk och norsk lagstiftning somrörde arbetsmarknadsparternas yttrandefrihet Enligt svensk rätt kunde, såsomframgår av kapitel 8 ovan, arbetsmarknadsparternas stridsmetoder ibland aktualisera straffansvar för ärekränkning, förargelseväckande beteende eller brott enligt Åkarpslagen i 15 kap. 22 § 2 mom. SL. Det försök somår 1908 gjordes att i formav Lex Hildebrand förbjuda yttranden varigenom strejkbrytare utpekades som osolidariska eller dylikt, stupade dock i Andra kammaren med röstsiffrorna 107 mot 103. I Danmark tycks ärekränkningslagstiftningen inte ha varit tillämplig mot varje typ av information om strejkbryteri. Utpekande av någon som strejkbrytare, »skruebrarkker», kunde dock, omuttrycket använts somett okvädins- eller skällsord, konstituera ärekränkning enligt t.ex. 217§ DLeller förnärmande och kränkande av målsägandens privatliv enligt 220 § DL.I Norge kunde ärekränkning konstitueras bl.a. genomyttranden somvar ägnade att utsätta någon för hat, ringaktning eller förlust av sådant förtroende som var nödvändigt för hans näring eller ställning.5^ Rekvisitet att »udsa:tte ham for had» rörde meddelande somvar av beskaffenhet att ådra någon omgivningens synnerliga ogillande eller förakt, såsom t.ex. ett påstående att en arbetare var strejkbrytare eller att en arbetsgivare avskedat anställda utan anledning.^'* Om saken gällde sanna uppgifter var informationsspridandet emellertid inte alltid straffbart. I 1866 års danska strafflag stadgades i 210§ böter, fängelse eller straffarbete för olaga tvång. Försök till tvång var straffbart till följd av lagens allmänna försöksbestämmelser i 45 och 46§§. Negativa åsiktsdemonstrationer mot strejkbrytare kvalificerades ibland som försök till tvång, även om målsäganden inte utsatts för vare sig våld eller konkreta hot.^s Allmänt åtal för olaga tvång fick föras omstraffet kunde antas bli strängare än böter eller »simpelt» fängelse. Se t.ex. UfR 1890 s. 181, UfR 1891 s. 34, och UfR 1898 s. 531. Jfr även UfR 1894 s. 696. ” Se 17 kap. 5§ NLF. Jfr Skcic, 1910, s. 208 ff. Ett påstående att någon under en strejk upptagit arbetet trots att vederbörandes arbetskamrater förbjudit detta, kunde enligt Andreas Urbye »va;re strafhar x-rekrxnkelse, naar den er usand, og vedkommande er sig bevidst» att målsäganden till följd av påståendet skulle komma att bli föremål för sina arbetskamraters hat. Urbye, 1909, s. 141. Vid bedömandet av ett yttrandes påstått kränkande innehåll tycks man enligt norsk rätt, på samma sätt som enligt svensk rätt, ha haft att ta hänsyn till både i samhället allmänt rådande värderingar och till eventuella värderingar i målsägandens särskilda miljö. Skeie, 1910, s. 210 f., jfr Nelson, 1950, s. 168. 5-“’ Se t.ex. UfR 1873 s. 1034 och UfR 1890 s. 956, i vilka avgöranden straff utmättes för underförstådda hot. Hur kriminaliseringen av försök i dess helhet var utformad i den danska straffrätten är en alltför omfattande och komplicerad fråga för att kunna utredas närmare här. Se t.ex. Olrik, 1902, s. 36 f. Se 212 §§ DL. Eftersomdet för våld eller hot i avsikt att tvinga någon att delta i en strejk inte sällan tycks ha utmätts fängelse på vatten och bröd torde allmänt åtal normalt ha kunnat föras betråffande denna typ av tvång. Se t.ex. UfR 1901 s. 162, UfR 1873 s. 204, UfR 1873 s. 1034 och UfR 1890 s. 956. Jfr dock t.ex. UfR 1893 s. 423, i vilket avgörande det utmättes vanligt fängelse. 22
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=