318 Radikal politisk propaganda kunde även aktualisera straffansvar för försök att åstadkomma uppror enligt 103 § DL, som kriminaliserade att en folksamUng satte sig upp mot myndighet. Stadgandet i 103 § jämfört med 46 § DL torde dock ha rört främst yttranden somkunde tolkas somförsök att uppvigla en folkmassa till kollektivt våld. Kritik av Danmarks styrelse och statsrättsliga förhållanden förefaller däremot inte ha kunnat straffas som försök att åstadkomma uppror enligt dessa bestämmelser.^^ I 73 § DL förbjöds att offentligt i tal eller skrift agera så att främmande makt komi ett fientligt förhållande till, eller oberättigat blandade sig i, den danska statens angelägenheter. Detta stadgande förutsatte att den tilltalade kunde överbevisas om att ha agerat i »krigsförrädiskt» syfte och synes därför inte i någon högre grad ha begränsat den politiska yttrandefriheten.Inte heller ansvar för förledande till eller understödjande av krigsmans rymning enligt 77-78 §§ DL förefaller annat än i undantagsfall ha kunnat konstitueras genomantimilitaristisk propaganda.'*' Den svenska uppviglingslagstiftningen i 10 kap. 14§ SL jämte 3§ 7 mom. TFF torde, i fråga omyttranden somvar kritiska mot de offentliga institutionerna, ha haft ungefär samma räckvidd som de danska stadgandena mot att främja eller på annat sätt försöka åstadkomma uppror. Eftersom det i Danmark inte fanns något explicit förbud mot att på ett förledande sätt prisa t.ex. skadegörelse är det emellertid möjligt att vissa typer av yttranden somi Sverige ansågs uppviglande var straffria i Danmark. Uppmaningar till utövande av våld mot statsmakten tycks i allmänhet ha bestraffats strängare i Danmark än i Sverige."*- I Norge var det efter 1889 års strafflagsrevision förbjudet att uppmana till upprorshandlingar, eller »til tinge eller i anden församling, naar love, eller kongelige anordninger, sammesteds till efterlevelse bekandtgores, at opfordre til nämnts i avsnitt 9.2 ovan dömdes den tilltalade däremot för att genombl.a. prisande av mordet pä tsar Alexander II av Rvssland ha ärekränkt främmande makt enligt 82 § DL. Vidare frikändes i UfR 1919 s. 100 en person somi en demonstration den första maj burit en fana med texten »Knxk Sabelen. Bryd Kronen. Stvrt Kirken», eftersom det inte ansågs utrett att demonstranten uppmanat till högförrädiskt eller på annat sätt upproriskt våld. Se UfR 1886 s. 913 och UfR 1887 s. 152, vilka avgöranden rörde åtal enligt 103 § jämfört med 46 § respektive 51 § DL. I båda målen fälldes de tilltalade till ansvar för att ha uppmanat det danska folket att ansluta sig till skytteföreningar, genomvilka folket påståtts skola bli redo att göra väpnat motstånd mot den konservativa regeringens rättsövergrepp. UfR 1915 s. 882 rörde åtal enligt 73 § DL för artiklar vilka kritiserat bl.a. Danmarks förment tyskvänliga handelspolitik. Den tilltalade frikändes eftersom det inte ansågs styrkt att han avsett att framkalla inblandning av den art somnämndes i 73 § DL. Även i UfR 1916 s. 126 frikändes en tilltalad från ansvar enligt 73 § DL. Den person som åtalats i detta mål hade i en offentliggjord skrift kritiserat mineringen av Stora Bält. Han frikändes eftersom det inte ansågs utrett att han genomsin framställning försökt verka för främmande inblandning i danska förhållanden. ■” Se dock UfR 1920 s. 153, i vilket rättsfall straff för antimilitaristisk propaganda utmättes enligt bl..t. 77 § DL. Jfr även UfR 1885 s. 1965 och UfR 1886 s. 999. ■*- I Sverige utmättes i t.ex. NJA 1918 B 150 och NJA 1919 B 217 böter för förment revolutionära yttranden, vilket inte torde ha förekommit i Danmark.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=