317 de tämligen många rättsfallen avseende framför allt 85 § 2 st. jämfört med 45 och 46 §§ DL framgår att både revolutionär och antimilitaristisk propaganda kunde bestraffas enligt dessa stadganden.^^ Yttranden som angrep t.ex. äganderätten som institution eller kritiserade kapitalismens och arbetsgivarnas ställning i samhället kunde emellertid knappast ha varit möjliga att anse straffbara som försök att uppväcka eller på annat sätt framkalla högförrädiskt uppror. Även allmänt hållna diskussioner om anarkistiska eller socialistiska teorier torde ha varit tillåtna, under förutsättning att våld som metod att förändra konstitutionen inte prisades. I Uf R 1873 s. 879 dömdes ett antal personer somförsökt att rekrytera arbetare till en socialistisk förening, vars målsättning ansågs vara att omkullkasta hela den bestående ordningen, för förbcredelse till uppror enligt 85 § 2 st. jämfört med 45 och 46 §§ DL och anstiftan av uppror enligt 103 § jämfört med 52 § DL till, som högst, straffarbete femår. UfR 1877 s. 829 rörde åtal i anledning av ett antal tidningsartiklar, sominnefattade parodisk kritik av bl.a. kungen. För dessa artiklar dömdes den tilltalade enligt bl.a. 85 § 2 st. jämfört med 45 och 46 §§ DL till straffarbete fyra år. UfR 1882 s. 666 rörde åtal för en till arbetarna riktad uppmaning att verka för att den bestående statsoch samhällsordningen krossades. Eftersom yttrandet ansågs ha varit av ofarlig karaktär och fara för brottets fullbordan sålunda inte förelegat utmättes enligt 85 § 2 st. jämfört med 45 och 46 §§ DL fängelse på vatten och bröd under sex gånger fem dagar. I UfR 1892 s. 863 dömdes en person som åtalats för en tidningsartikel, somansågs ha uppmanat den danska arbetarklassen att förändra den bestående stats- och samhällsordningen genom ett revolutionärt uppror, enligt 85 § 2 st. jämfört med 46 § DL till straffarbete åtta månader. UfR 1906 s. 499 rörde åtal för dels skriftliga, dels muntliga uppmaningar att företa en anarkistisk samhällsomstörtning, för vilka uppmaningar, eftersom fara för brottets fullbordan inte förelegat, enligt bl.a. 85 § 2 st. jämfört med 46 § DL utmättes straffarbete åtta månader. UfR 1909 s. 863 rörde åtal i anledning av propaganda för krossande av den bestående stats- och samhällsordningen. Den tilltalade tycks ha varit i dåligt skick, såväl fysiskt som psykiskt, och risken för att han i konkreta gärningar skulle angripa samhällsordningen ansågs ringa. Straffet enligt 85 § 2 st. jämfört 46 § DL bestämdes till fängelse fyra månader. UfR 1919 s. 102 rörde åtal för två tidningsartiklar, vari arbetarklassen bl.a. under slagorden »Ned med militarismen! Ned med Kapitalismen! Fred paa jorden!» hetsats att göra uppror. För dessa artiklar utmättes fängelse på vanlig kost fyra månader enligt 85 § 2 st. jämfört med 46 § DL. UfR 1919 s. 527 rörde åtal för skriftligen och på ett offentligt möte muntligen framförd syndikalistisk propaganda. I detta avgörande, som förutomupprorsbrottslighet avsåg ansvar för anstiftan av våld mot myndighet, utmättes straffarbete arton månader enligt dels 85 § 2 st. jämfört med 46 § DL, dels 100 § jämfört med 52 § DL. I UfR1919 s. 957 bestämdes straffet enligt 85 § 2 st. jämfört med 46 § DL för en revolutionär artikel till fängelse på sedvanlig kost sex månader. UfR 1920 s. 150 rörde antimilitaristisk propaganda, i vilken även gjorts en del hånfulla uttalanden om kungen. Den person som åtalats dömdes enligt dels 85 § 2 st. jämfört med 46 § DL, dels 90 § DL till fängelse på sedvanlig kost sex månader. I UfR 1920 s. 153 föranledde antimilitaristisk propaganda att åtal väcktes mot ett antal personer för bl.a. högförrädiskt uppror enligt 85 § 2 st. jämfört med 46 § DL, anstiftan av våld mot mvndighet enligt 100§ jämfört med 52 § DL och förledande av krigsmanskap att värnpliktsvägra enligt 77 § DL. F'ör dessa brott utmättes som högst fängelse på sedvanlig kost sex månader. I UfR 1927 s. 487 lämnade »nxvningarne» , dvs. den jury som till följd av 1919 års rättegångsreformkomatt pröva skuldfrågan, ett åtal för antimilitaristisk propaganda utan bifall. UfR 1867 s. 142 rörde åtal för en framställning beträffande kungens rätt till den danska tronen. Atalet lämnades utan bifall, eftersom fråga var om en teoretisk diskussion. I UfR 1881 s. 924 frikändes en person somframhållit det somönskvärt att man med alla medel försökte infora socialism, eftersom det inte ansågs utrett att fråga var om en uppmaning till upproriskt våld. Såsom
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=