316 9.3. Dansk och norsk lagstiftning somrörde uppvigling och dylik brottslighet Såväl svensk somdansk och norsk strafflagstiftning skilde under den tid somär aktuell i detta arbete mellan kollektivt störande av allmän ordning och kollektiva angrepp på överhetens auktoritet genom t.ex. utövande av våld. I både Danmark och Norge fanns det straffbud som i huvudsak överensstämde med den svenska strafflagens bestämmelser om upplopp och uppror.^^ Om missnöje med statsmakten tog sig handgripliga uttryck var det ofta dessa straffbud somsedermera tillämpades mot fridstörarna.^"^ I Danmark antog landstinget en »forelobig», dvs. provisorisk, lag omstraff för »offentlige opfordringer til forbrydelser» den 2 november 1885. Denna lag kan betecknas som en tämligen renodlat antisocialistisk »munkorgslag» och förbjöd bl.a. yttranden som var ägnade att framkalla hat och förbittring mellan olika befolkningsgrupper.35 Författningens giltighet var ifrågasatt och den upphävdes år 1888. Sedan 1885 års lag upphävts tycks det i Danmark inte ha funnits någon generell bestämmelse mot uppvigling förrän i 1930 års strafflag.3^ I denna var uppvigling straffbart enligt 136 §. Beivrande av förment oacceptabelt aggressiv socialistisk propaganda tycks under slutet av 1800-talet ha skett huvudsakligen med tillämpning av straffbuden mot högförrädiskt uppror. I 85 § 2 st. DL stadgades att den somi »hensigt at forandre statsforfatningen eller den bestaaende tronfolgeorden, opvjekker opror, eller paa andre maader fremkalder eller leder voldsgerninger, der tilsigte at bevirke en saadan forandring,» kunde dömas till döden eller livstids straffarbete. Enligt 86 § DL skulle den sompå ett olovligt sätt »soger at bevirke en förändring i statsforfatningen eller tronfolgeordenen» drabbas av straffarbete, eller, om det förelåg förmildrande omständigheter, »statsfasngsel». Att främja eller på annat sätt försöka åstadkomma uppror enligt 85 och 86 §§ DL var straffbart till följd av de generella försöksbestämmelserna i 45 och 46§§ i lagens allmänna del. Det danska rättsväsendet tycks i allmänhet ha tolkat dessa straffbud ganska extensivt. Av 33 Se 103 och 104§§DL, 10 kap. 9-11§§ NLF och 136-137§§ NL. 3“* I Norge samlade en socialistisk rörelse under ledningen av folkskoleläraren Marcus Thrane i början av 1850-talet ett medlemsantal, som den norska arbetarrörelsen därefter kom att uppnå först under 1910-talet. Denna rörelse, den s.k. thranitterbevegelsen, krossades med hjälp av bl.a. upprorslagstiftningen. Närmare om Marcus Thrane och thranitterbevegelsen, se t.ex. Bull, 1985, s. 204-237. 33 I fråga omtillämpning av lagen av den 2 november 1885, vilken upphävdes genom en lag av den 19 juni 1888, se t.ex. UfR 1886 s. 1154, UfR 1886 s. 1160, UfR 1886 s. 1173, UfR 1887 s. 170, UfR 1887 s. 172, UfR 1887 s. 221, UfR 1887 s. 322, UfR 1887 s. 340, UfR 1887 s. 421, UfR 1887 s. 661 och UfR 1888 s. 427. En jämförelsevis stor del av de åtal somväcktes för brott enligt lagen av den 2 november 1885 tvcks ha lämnats utan bifall. Se även Tamm, 1990, s. 144. 33 Se Krabbe o.a., 1935, s. 275.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=