313 tronföljaren eller änkedrottningen sonades enligt de strafflatituder somangavs i 89 och 90 §§ DL, varvid straffet dock kunde halveras, om omständigheterna motiverade detta. Ärekränkning mot arvsberättigad prins eller mot prinsessa av det danska kungahuset som var bosatt i Danmark skulle straffas enligt lagens allmänna påföljdsbestämmelser för ärekränkning. Straffet kunde emellertid fördubblas.-- I 9 kap. 21 § NLF fastslogs efter 1889 års revision att den sombrukade förnärmligt tal mot, förnärmliga uttalanden om eller utspred »beskaemmande» rykten om kungen, drottningen, änkedrottningen eller tronföljaren skulle dömas till straffarbete eller fängelse. Åsidosättande av den vördnad som kungafamiljen inklusive prinsar och prinsessor hade rätt att åtnjuta kunde föranleda fängelse eller böter enligt 9 kap. 23 § NLF, omgärningen inte var straffbar enligt annat lagrum. I 1902 års norska strafflag stadgades »hefte» eller fängelse högst fem år för ärekränkning av kungen eller regenten. Nedsättande yttranden om annan medlem av kungahuset skulle straffas enligt lagens allmänna bestämmelser omärekränkning, varvid frihetsstraff dock kunde fördubblas.-^^ För våld eller tvång mot ett lands lagstiftande församlingar stadgas i allmänhet stränga straff. I Danmark åtnjöt även enskild medlem av »de lovgivande forsamlinger under udforelsen af det hamsomsaadant paahvilende hverv eller paa grund av den maade, hvorpaa han har utfört det» särskilt straffskydd. Några specifika bestämmelser om ärekränkning av riksdagen såsom kollektiv enhet eller enskild medlem av landstinget eller folketinget fanns emellertid inte. Den norska strafflagen skyddade efter 1889 års revision, förutomStortinget och dess avdelningar. Statsrådet, Rigsretten och Ffoiesteretten mot dels våld och tvång, dels att »nogen i trykt skrift forsxtligen og aabenbare viser eller tilskynder andre til ringeagt mod de konstitutionelle magter».25 Smädelser som framställts på annat sätt än i tryckt skrift var emellertid inte straffbara. I 1902 års strafflag var det enligt 130 § förbjudet att mot bättre vetande offentligen tillvita någon av de konstitutionella »statsmaktene» eller annan offentlig myndighet handlingar somde inte utfört vid äventyr av »hefte» eller fängelse högst ett år. Samma straff stadgades för att lämna vilseledande uppgifter omde omartikeln innefattade kritik mot det sätt på vilket landet styrdes av bl.a. kungen. Den person som åtalats dömdes enligt 90 § DL till fängelse på vatten och bröd under femgånger fem dagar. Se även t.ex. UfR 1882 s. 631, UfR 1882 s. 696, UfR 1884 s. 467, UfR 1886 s. 196, UfR 1886 s. 525, UfR 1886 s. 540 och UfR 1889 s. 631. Se 93 och 94 §§ DL. Se 101 och 102§ NL. Enligt 102§ NL kunde allehanda förbr\'telser enligt kapitel 19-23 som förövats mot medlemav kungahuset straffas med fördubblingav det frihetsstraff somstadgades i tilllämpligt lagrumi dessa kapitel, eller, »hvis den almindelige straff når 8 års fengsel» livstids fängelse. -■* Se 95 och 96 §§ DL, vilka ändrats genomlag den 25 februari 1871. Jfr UfR 1871 s. 147. -5 Se 9 kap. 24-26§§ NLF.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=